Tidens flyktighet gör att vi alla uppfattar tid på olika sätt.

Telefonen ringer. Det är dags att stiga upp och klockan är strax innan sju på morgonen. Varje morgon. Gå ner och sätta på te, in i duschen medan teet drar. På med ägg. Lagom färdiga när kläderna är på. Alla är nu uppe och springer som yra höns omkring på bottenvåningen. Letandes kläder, väskor, plånböcker, telefoner, nycklar. MAMMA, när börjar jag, ropar dottern. PAPPA, jag hittar inte mina gympaskor, ropar ena sonen. Fem minuter senare har alla rusat ut ur huset och vi far iväg till kontoret, med andan i halsen. Bråttom bråttom. Eller? Vad är det egentligen vi har bråttom till? Det står ingen utanför mitt kontor och väntar, om det inte är ett möte inbokat vill säga. Men om det är ett möte inbokat då gäller det att vara i tid.

För det är människans veto att alltid vara i tid. Är man inte i tid så är man ute. Då skojas det bakom ryggen på en. Då är man en sådan där ”kreatör” eller ”konstnär”. Varför är det så? Varför har tiden blivit en så viktig del av våra liv? Varför skyndar vi när vi jobbar, skyndar när vi är lediga, skyndar när vi handlar, skyndar när vi umgås? Varför kan vi inte bara låta tiden ha sin gång. Varför kan man inte bara konstatera att, nähä.. idag gjorde jag bara detta. Men oj vad bra jag gjorde det. Imorgon gör jag det andra. Om jag vill.

Det som gav mig funderingarna och tankarna att skriva detta inlägget var att maken berättade om ett inslag i P1 häromveckan kring det här med tiden. Dock har jag själv missat inslaget så är det någon som vet när det gick, hör av er! Enligt vad jag hörde så pratade man blandannat om hur olika tiden kan ses i tex länderna i Afrika jämfört med här i väst. Ett exempel är att om man ska åka med bussen till en stad så vet man att bussen går någonstans under förmiddagen. Alltså tar man sitt pick och pack och går ut till vägen och sätter sig. Här sitter man sedan och väntar tills bussen kommer. Oavsett när den kommer. Min första fundering, som västerlänning, är ju då naturligtvis. Men vad sysselsätter sig personen med under tiden. Och oj vad irriterande det måste bli. Men min nästa tanke blir sen att, så tänker ju inte den afrikan som sitter där och väntar på bussen. För honom/henne finns det ingen annan variant. Förmodligen funderar personen i fråga på diverse saker och njuter av att sitta still en stund (eller flera timmar). Kanske kommer det fler som ska åka med samma buss och de börjar prata med varandra.

Jag gläds åt denna tanke på att låta tiden ha sin gång och låta den få dyka upp i sina olika skeden. Kanske måste man inte rusa iväg på morgonen. Kanske kan man sitta en kvart till vid köksbordet och läsa tidningen och sen gå hem en kvart senare på kvällen, eller ta en kvarts kortare lunch? Eller kanske helt enkelt bara sätta sig på en bänk några timmar och se vad som händer! Det lockar.

För dig som är nyfiken på hur man kan lära sig att vinna mer tid (alltså du som är mån om att faktiskt hinna med så mycket som möjligt men ändå inte stressa) finns det en bok som heter 100 sidor om hur du vinner tid.

Själv ska jag se om jag kan ta om inte timmar, så några minuter, på den där bänken och se vad som händer.