Njutningsfull, retro och massvis med läsning!

När jag var liten låg den alltid där. Den låg på matbordet, soffbordet, i köket, i bokhyllan, vid mammas säng. Tja överallt. Då tyckte jag att det var något tråkigt, vuxet, ointressant och ganska löjligt. Nu längtar jag. Njuter av tanken att det finns så mycket kvar trots att jag börjat läsa redan. Den räcker och den räcker länge. Nu förstår jag inte hur jag kunde tycka det var löjligt och ointressant. Eller, jo det gör jag nog visst. Skillnaden är att jag nu är vuxen. En vuxen kräver något annat av det som ska läsas än en tonåring eller barn. Det är ju självklart.

Just nu ligger senaste numret på mitt soffbord. Fast den har åkt med till kontoret några varv också. Men just nu ligger den på soffbordet. Tittar på mig. Och jag njuter. Njuter av tanken att jag när som helst kan ta upp den och få ta del av något som jag kommer att tycka om. Oavsett vad det är. Kanske en intressant profil, kanske ett tips på en bok, kanske en maträtt. Kanske något helt annat.

På framsidan av detta numret läser jag: Spåren kvar 20 år efter murens fall, Karolina Ramqvist går på djupet med ytan, Vem inspirerar vem? Tre rubriker som tilltalar mig.

Just detta numret är rosa med en kvinnas ansikte och V tecknet. V som i victory, V som i tidningen VI!

En härlig retrokänsla sprider sig när jag bläddrar igenom tidningen. Layoten är mjuk och lite brun. Typsnittet håller sig kvar i dåtiden. Härligt! Ser självklara förändringar sen mammas tidningar på 70- och 80 talet men jag känner igen mig. Och det är skönt! Hur har jag klarat mig utan alla dessa år?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>