Mitt bidrag denna dag till den sociala världens härlighet är denna film. Själv önskar jag just nu att jag hade mer att säga. Vill gärna skriva ett bra, intressant och tankeväckande inlägg. Men det står still. All min hjärnverksamhet är just nu fokuserad på jobb. Planering hit och planering dit. Annonser som ska levereras i tid till rätt adress. Annonser som ska bokas. Kampanjer som ska planeras. Det är roligt, intensivt och inspirerande. Men det tar all min energi. På ett bra sätt, egentligen. Men just nu önskar jag ändå att det fanns lite kraft över till att skriva här. Men jag får nöja mig med detta och hoppas att idéerna och tankarna väcks snart.
Monthly Archive for mars, 2010
Såhär en tidig lördagmorgon sitter jag i soffan med datorn i knät, teven surrar, bredvid mig snarkar hunden och övriga huset är tyst av sovande tonåringar o make. Så vad gör man då en tidig lördag?
Tja, jag vet inte med er men själv har jag suttit en stund och svarat på en del mail som jag inte hunnit med i veckan och nu sitter jag och kollar av RSS flödet som ligger i inboxen.
Det är förresten ett underbart sätt att hålla koll på de bloggar och hemsidor som man gärna vill läsa men kanske inte hinner besöka varje dag. Jag får helt enkelt ett mail så fort de har uppdaterat sin sida. Sen kan jag i lugn o ro, som exempelvis nu, läsa alla inlägg.Läste precis ett inlägg från ZtrixQ.se där han lagt upp 11 kreativa och roliga reklambilder hysteriskt roligt! Men där fanns även ett lite nyttigt inlägg kring hur man lägger in en Google Buzz knapp i sin blogg. På den nystartade bloggen lagerwall.com tipsades det om en bra kaffelåt och härliga bilder till. Dessutom var där lite funderingar kring hans senaste projekt. Mymlan hade i sitt senaste inlägg funderat kring det som händer i Bjästa. I just den frågan kan man läsa DNs funderingar här. Även på Medievärlden kan man läsa om händelsen i Bjästa.
Lite trevlig läsning kan man göra på Bokcirkeln. Senaste inlägget handlar om en fransk deckarserie som man uppenbarligen inte ska missa
Sist men inte minst denna morgon så ska jag bita tag i och läsa vad Ronnestam skriver om hur man får sin blogg att bli världsbäst
Vad gör ni en lördagmorgon?
Mymlans bloggtema denna veckan är att man ska beskriva sitt förhållande till mat. För de av er som följer mig kontinuerligt vet ni säkert att jag även har en blogg till. Detta är min ”bebis” mitt ”skötebarn”, nämligen min matblogg Veckans middag. Så när detta bloggtemat dök upp tänkte jag att jag absolut måste skriva ett inlägg kring mitt förhållande till mat och hur det har påverkat mig.
För tio år sedan stod jag en dag i köket (ganska ovanligt vid den här tidpunkten i mitt liv) och tillagade köttbullar. Familjen, då bestående av två små barn, barnens pappa och en hund, satte sig ner för att äta och tog första tuggorna. Sonen spottade snabbt ut maten på tallriken och tittade på mig med förskräckta ögon. Snabbt därefter gjorde dottern likadant. Efter att själv ha smakat på köttbullarna åkte de snabbt ut i köket och det blev ett samtal till närmaste pizzeria. Lite senare samma kväll la jag upp den oätliga maten på en tallrik och tänkte att istället för att slänga den kunde åtminstone hunden få i sig lite ”husmanskost”. Hunden luktade på maten, tittade med sin mörka blick på mig, gnydde och gick omedelbart ut från köket, utan att ha rört maten!
Detta var bara en av många gånger då jag totalt misslyckades i köket. Jag, som är uppväxt med oerhört kulinariska och duktiga matlagande föräldrar. I mitt barndomshem testades den ena rätten efter den andra. Det var 70-tal och det skulle vara allt från linsgrytor till rotfruktsgratänger. Under 80-talet förkovrade vi oss i färdiga fiskpinnar och köttfärssås men också i Flygande Jakob eller kokt höna med currysås. Detta mixades med långkok, hembakat bröd, hemlagade marmelader och goda kakor. Men man kan nog säga att jag hade en bra mat uppfostran och har aldrig hamnat ”fel” när det kommer till maten jag ätit. Det har aldrig diskuterats mat i huset utan det har bara varit en naturlig del av vardagen.
Det har gått 10 år sedan jag totalt misslyckades med mina köttbullar och vägen fram till där jag är idag har varit kantad av misslyckade såser, dödbakade bröd, överkokt potatis och råa stekar. Men för några år sedan ändrades plötsligt min inställning till maten. Jag ville verkligen inte köpa färdig mat längre utan ville att den skulle vara äkta och ”tala” till mig. Dessutom gav mitt liv just vi det här tillfället mig möjlighet att testa mina vingar och faktiskt ta tag i det här med matlagning. Idag är det framför allt jag i vår familj som lagar maten. Jag älskar att stå i köket och laga den ena rätten efter den andra. Jag har lärt mig hur jag ska smaksätta och hur jag ska ”rädda” maten och jag njuter varje dag. Så mitt förhållande till mat har förändrats genom åren och jag njuter av det! Fortfarande anser jag mig ha en sund inställning till mat och jag är mån om att lära mina barn att låta maten vara en naturlig del av deras vardag.
Men en sak är säker och det är att mina barn aldrig kommer att låta mig glömma de köttbullar som inte ens hunden ville äta!
Måndag förmiddag och idag sätter jag mig och funderar på hur egentligen förra veckan såg ut. Rent arbetsmässigt föll den i samma mönster som de senaste veckorna. Inget konstigt. Ett skönt flyt som hållit i sig. Lite stressad över den polska annonseringen som blev lite strulig. Men det löste sig, tack och lov. Nu väntar jag bara på att få se resultatet! Utöver de normala arbetsdelarna funderade jag en del på hur jag kan och ska organisera mitt arbetsliv. Detta är en fråga som jag ständigt återkommer till. I olika former. Just nu handlar det om anteckningsböcker och väskor. Analogt vs dialogt. Egentligen små saker i en stor värld men de förhindrar att mitt liv rör ihop sig och jag har mer ork till det jag verkligen vill. Just det ja! Var iväg på ett superskoj och intressant möte med en blivande kund och samarbetspartner. Berättar mer när allt är på plats. Sen var det mycket funderingar kring EMSF. Ännu inget som jag fått ner på papper, mest tankar och idéer i huvudet än så länge. Men förhoppningsvis kan jag lägga lite tid på de funderingarna denna och nästa vecka. Det ska byggas webb, det ska hittas sponsorer, det ska göras en strategi för vårt arbete. Allmänt roliga saker
Utanför min lilla värld på St:Gertrud händer det en massa annat. Det diskuteras mycket kring huruvida politikerna kommer/ska/vill/får utnyttja de sociala medierna inför valet. Och det diskuterades mycket kring en viss logga. Sen pratas det en hel del om Facebook och Google och vad som egentligen är vårt framtida internet. För mer info kring vad som händer blanda alla de nya och gamla medierna förra veckan kan man gå in på SSBD och läsa deras veckokrönika.
Som sista avslutande tillbaka blick vill jag även lyfta upp faktumet att det i förra veckan dök upp ytterligare en härlig blogg. Missa inte att läsa om vad som kan hända i en bildatélje! Ganska nördigt men oj så roligt
Stora delar av mitt vardagliga liv eller rättare sagt hela mitt vardagliga liv får plats och bärs runt i en väska. Så är det och kommer alltid att vara. Det ända som förändras är väskan jag bär runt på och delar av innehållet. Problemet är att hitta den perfekta väskan, som aldrig behöver bytas ut! Men så enkelt är det inte. Men om man håller det till att vara en väska som ska funka mellan 9-17 måndag-fredag då. Hur ser den ut?
För min del så har jag testat allt från en ryggsäck från Boblebee till Timbuk2 till tygväskor med handtag till att använda en ryggsäck och en handväska. (DET gör jag inte igen… för mycket att hålla reda på)
För knappt två år sedan trodde jag att yes! nu har jag hittat den perfekta väskan. Det var/är en väska från Sandqvist. Och ja, den är hittills den bästa men när jag började cykla fram o tillbaka till kontoret så insåg jag snabbt att här håller inte denna väskan. Den saknar nämligen den viktiga strap som gör att väskan blir mer som en ryggsäck än axelremsväska. Jag införskaffade då en Timbuk2 messengerbag. Visade sig att den var alldeles för stor för mig och det kändes som att väskan bar omkring på mig istället för tvärtom. Så den sålde jag. Har sen använt min Boblebeeväska men den är tung i sitt utförande och det är svårt att ha ryggsäck när man behöver komma åt nycklar, plånbok m.m enkelt. Dessutom får det faktiskt inte plats så mycket i den sortens väska.
Men vad är det egentligen jag har i min väska då?
Laptop, 2st moleskine anteckningsböcker, antal plastfickor/mappar med jobbpapper, pennskrin, kuvert, smink, iphonesladdar, iphone, bankadaptrar, näsdukar, smink, nycklar, plånbok, pocketbok, minst två tidningar. Ngn dag i veckan innehåller väskan även träningskläder, men de kan jag ha vid sidan av.
Hur ska jag använda väskan?
Den ska sitta bra när jag cyklar. Den måste tåla regn. Den ska vara enkel att hitta saker i. Det ska vara lätt att nå alla saker i den även när den sitter på. Den ska även sitta bra när jag går eller ev. åker buss. Den ska vara såpass snygg att den funkar oavsett om jag ska till kontoret eller på kundbesök.
Hjälp mig någon!!
Fler som funderar kring det här med väskor hittar man blandannat här och här.
I veckan skrev jag om den analoga anteckningsboken kontra den digitala. Såg även ett program på SVT om en japansk grafisk designer som helt gått över till att jobba digitalt med verk (blandannat musikvideos). Vad säger ni då om Google Chromes reklamvideo! Själv använder jag fortfarande safari…. men kanske inte så länge till…
Det står still. Inga ideér. Ingen kreativitet. Det är helt tyst. Fast jag vill. Men med vilja kommer man inte långt. Eller hur var det nu? Det är kanske viljan som gör att man tar sig de där stegen fram trots att det är tomt i övrigt.
Knepigt. Kanske har att göra med att det är mitt i natten en lördag efter en lång dag.
iPhonen ringer. Klockan är 7 och det är alarmet som väcker mig. Stiger upp, duschar, sätter på te. Hämtar dagens tidning, Sydsvenskan. Slår en första blick och ser vad de stora nyheterna är. Slänger tidningen på bordet för alla att se samtidigt som jag slår på P1 (jag älskar P1) för att höra nyheterna. Kl. åtta har tonåringarna passerat förbi köksbordet, bläddrat i tidningen, pratat med oss, kollat morgonens sms och gett sig av till skolan. Då sätter jag och maken oss vid köksbordet och slår upp tidningen. Vissa morgnar kollar jag även mailen och lite twitter medan vi äter frukost. Sen bär det iväg till kontoret.
Väl på kontoret slänger jag iväg en incheckning på Gowalla innan jag får upp datorn på skrivbordet. Det första jag gör är att öppna twitter, vad har hänt? Sen facebook och mailen. Svarar på de mail som behövs besvaras. Sen är det dags att kolla några av mina favoritbloggar innan jag det är dags att gör dagens inlägg på mina bloggar. Dagen fortlöper tills posten kommer. Då är det dags att gå över till den analoga världen och se vad som har hänt i de tidningar mina kunder annonserar i. Här är det en salig blandning av dagspress, fackpress och konsumentpress.
Efter några timmars arbete är dagen på kontoret slut. Dags att packa ihop dator, sladdar, tidningar, iPhone och bege sig hemåt. Hemma finns tonåringarna som för det mesta smsat några gånger redan innan jag dyker in genom dörren. Väl hemma fastnar jag i soffan med datorn i knät. Dags att åter kolla twitter, facebook, rssflöden och bloggarna. Kanske skriva några inlägg. Prata med några twittervänner och troligtvis kolla in minst en eller två youtube filmer som ungdomarna vill visa. Kvällen slutar med att jag, maken och större delen av ungdomarna sitter i sofforna med datorer i knät. Diskuterandes nätet, musik, teveprogram och en och annan tidning. På teven snurrar dessutom inget teveprogram utan för det mesta något från play tv
Jag har troligen glömt något men inser att min dag består utav media. Och jag älskar det! Hur ser din dag ut, består den av mycket media?
Idén till detta inlägg hittade jag hos Mymlan som i sin tur hittade det hos Sandra
I måndags dök det upp en länk på twitter från Mymlan. Hennes bloggtema denna veckan handlade om avslut och hon uppmanade alla som ville att skriva ett inlägg om avslut och länka till henne. Jag gillar hela tanken med att man är flera bloggare som skriver om samma ämne. T ex kan ni följa FBTW på min matblogg denna veckan. Så varför inte skriva om avslut. Det är ett ämne som å ena sidan väcker en massa funderingar i huvudet på mig och å andra sidan blir det helt tomt.
Låter tankarna snurra runt och en av sakerna som dyker upp är mitt skrivprojekt jag höll på med i somras. Har jag avslutat det? Egentligen inte. Men det har hamnat i byrålådan och jag har gått vidare. Så det kan väl inte kallas ett avslut? För massvis med år sedan avslutade jag en relation men eftersom vi har barn ihop pågår relationen som föräldrar alltid. Alltså inget helt avslut där heller. Men ett arbetsprojekt då? Där kan jag väl hitta ett avslut och skriva om? Både och. Där också. De flesta av mina arbetsprojekt är pågående projekt som aldrig riktigt avslutas. Det skulle då vara när faktiskt en kund bestämt sig för att jobba med någon annan. DET är ju riktigt jobbigt och något man varken vill tänka på, ta upp till ytan eller ens ta i. Men det är kanske det man borde? Ta fram den där kunden. Arkivera mapparna på en hårddisk och lägga denna hårddisk djupt i en låda någonstans. Slänga alla papper relaterade till den här kunden. Slänga allt annat fysiskt. Men oj vad det är svårt! Jag kan faktiskt bli lite motiverad, ändå, när jag tittar upp från datorn och in i bokhyllan. Ser pärmen som tillhör den där kunden, fundera en stund på hur jag kan göra för att kanske börja jobba med kunden igen eller kanske hitta en liknande kund. Området kan jag ju. Så nä.. jag vill nog inte avsluta den där kunden ändå. Helt.
Det var inte så enkelt att skriva om ett specifikt avslut för min del. Jag önskar att jag kunde skriva om min sjukdom, MS, och säga att den gick att avsluta. Men det går liksom inte. Den följer mig genom livet, däremot har jag lärt mig att leva med den och det kanske kan räknas som ett avslut. Ett avslut på funderingarna kring hur hemskt det är att ha en sådan sjukdom. Ett avslut kring att inte varje morgon känna efter i kroppen om allt fungerar som det ska. Helt enkelt ett avslut som gör att jag accepterar att jag har sjukdomen, lever med den och helt enkelt trivs ändå!
Nu avslutar jag detta inlägg och hoppas på att många andra gör intressanta inlägg kring detta ämne!
Min vecka bestod utav en svår förkylning blandat med medieplanering i Polen, broschyrfunderingar åt en kund och letandes ”prylar” till annan kund. Förkylningen satte sina spår och jag var totalt slut i helgen. Men solen och vårkänslorna har nu gjort att jag återhämtat mig helt.
Funderade om o om igen under veckan på hur jag skulle ta hand om min analoga önskan i min digitala värld. Moleskine löste problemet och varför inte göra som de göra här.





