Att avsluta saker

I måndags dök det upp en länk på twitter från Mymlan. Hennes bloggtema denna veckan handlade om avslut och hon uppmanade alla som ville att skriva ett inlägg om avslut och länka till henne. Jag gillar hela tanken med att man är flera bloggare som skriver om samma ämne. T ex kan ni följa FBTW på min matblogg denna veckan. Så varför inte skriva om avslut. Det är ett ämne som å ena sidan väcker en massa funderingar i huvudet på mig och å andra sidan blir det helt tomt.

Låter tankarna snurra runt och en av sakerna som dyker upp är mitt skrivprojekt jag höll på med i somras. Har jag avslutat det? Egentligen inte. Men det har hamnat i byrålådan och jag har gått vidare. Så det kan väl inte kallas ett avslut? För massvis med år sedan avslutade jag en relation men eftersom vi har barn ihop pågår relationen som föräldrar alltid. Alltså inget helt avslut där heller. Men ett arbetsprojekt då? Där kan jag väl hitta ett avslut och skriva om? Både och. Där också. De flesta av mina arbetsprojekt är pågående projekt som aldrig riktigt avslutas. Det skulle då vara när faktiskt en kund bestämt sig för att jobba med någon annan. DET är ju riktigt jobbigt och något man varken vill tänka på, ta upp till ytan eller ens ta i. Men det är kanske det man borde? Ta fram den där kunden. Arkivera mapparna på en hårddisk och lägga denna hårddisk djupt i en låda någonstans. Slänga alla papper relaterade till den här kunden. Slänga allt annat fysiskt. Men oj vad det är svårt! Jag kan faktiskt bli lite motiverad, ändå, när jag tittar upp från datorn och in i bokhyllan. Ser pärmen som tillhör den där kunden, fundera en stund på hur jag kan göra för att kanske börja jobba med kunden igen eller kanske hitta en liknande kund. Området kan jag ju. Så nä.. jag vill nog inte avsluta den där kunden ändå. Helt.

Det var inte så enkelt att skriva om ett specifikt avslut för min del. Jag önskar att jag kunde skriva om min sjukdom, MS, och säga att den gick att avsluta. Men det går liksom inte. Den följer mig genom livet, däremot har jag lärt mig att leva med den och det kanske kan räknas som ett avslut. Ett avslut på funderingarna kring hur hemskt det är att ha en sådan sjukdom. Ett avslut kring att inte varje morgon känna efter i kroppen om allt fungerar som det ska. Helt enkelt ett avslut som gör att jag accepterar att jag har sjukdomen, lever med den och helt enkelt trivs ändå!

Nu avslutar jag detta inlägg och hoppas på att många andra gör intressanta inlägg kring detta ämne!

No comments

Trackbacks/Pingbacks

  1. oåterkalleligt « mymlan. the real. - [...] avslut är helt omedvetna. De bara blir. Medan andra saker hör till sådant man vill avsluta med inte [...]

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>