Böcker, livets elixir

För mig är böcker ett livselixir. Utan böcker kan jag inte andas. Dock innebär det inte att jag alltid läser en bok. Men jag har alltid en bok pågång. Även om det ibland kan ta månader (och när barnen var små, år) utan att jag läst en rad.

När jag var 16 år hade jag läst mig igenom mina föräldrars hela bibliotek (inget gigantiskt, men ändå). Jag hade läst Dostojevski, Jules Verne, Per Anders Fågelström, Karin Boye och ungefär ”tusen” författare till. Genom åren har jag sedan läst allt som kommit i min väg. Romaner, facklitteratur, historieböcker, kärleksböcker, krigsböcker och kriminalare. Det går i vågor vad jag läser och vad jag tycker om. Men läser det gör jag.

För att fånga Mymlans veckotema denna veckan så ska jag berätta om den bok som påverkat mig mest genom åren. Först tyckte jag att det var svårt. Vilken bok har påverkat mig, betytt tillräckligt för att ta upp här, vilken av alla dessa oändliga böcker. Bra böcker, sämre böcker, obetydliga böcker. Ja, ni förstår mitt dilemma.

Efter en stunds funderande bestämde jag mig för att helt enkelt välja den bok, eller rättare sagt de böcker, som följt mig sen jag var i tonåren och som jag läst om och om igen. Ärligt talat så skäms jag lite. Funderar på om de här böckerna är tillräckligt representativa. Diskuterar med maken. Men är där igen och känner ändå att dessa böcker måste ha betytt något bra eftersom jag läst de om och om igen.
Böckerna jag pratar om är serien om Ayla som startar i Grottbjörnens folk och fortsätter genom 5 delar och slutar med Nionde grottan. Jag har läst de här böckerna med jämna mellanrum. Och jag kan utan att skämmas säga att jag älskar de här böckerna! Så enkelt är det. De står för en stark kvinna som tar sig igenom livets mysterium på sitt sätt. Hon leder oss genom sitt liv, tar oss genom hennes enkla men spännande värld. En värld vi inte kan veta är riktigt sann, men vi hoppas. Man, eller rättare sagt jag, lever sig in i hennes försök att lära känna det som hon intuitivt vet är en värld hon tillhör. En familj. En man. Barn. Men samtidigt slits hon med känslan av att hon vill vara självständig och oberoende. Vill göra det som männen gör. Ställer sig hela tiden frågan, varför får inte hon. Hon kan. Kvinnor kan!

Jag kan inte hjälpa det men mitt val faller på denna serie böcker! Och snart, snart ska jag läsa de. Igen. (ps. maken tycker att jag är lite galen som läser om böcker hela tiden, men han valde att gifta sig med mig så sååå galen är jag nog ändå inte ;) .ds)

Efter att ha skrivit detta inlägg så kom jag på att det faktiskt finns en bok till som gjort ett oerhört stort intryck på mig och det är Ronja Rövardotter. 12 år gammal fick jag den i julklapp. Den julen såg inte mina föräldrar mig överhuvudtaget. Tre dagar efter jul hade jag läst ut denna bok och den gjorde stort intryck på mig. Starka kvinnor :)

One comment

  1. ”Grottbjörnens Folk” gillade jag, välskriven och spännande. ”Hästarnas Dal” minns jag som en porrbok! Handlingen var som från den sämsta sorts film:

    ”Jondalar har en stor kuk. Han reser över världen för att hitta en kvinna den passar i, men den är alltid för lång. Till slut hittar han Ayla och de har sex hela tiden.”

    Provade ”Mammutjägarna” efter, men det var mest någon sorts triangeldrama, så jag slutade där.

Trackbacks/Pingbacks

  1. böckerna « mymlan. the real. - [...] Sanna skriver om Grottbjörnens folk. Oh dessa böcker, som man läste som något slags alibi för att få koll ...

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>