Ungefär 15cm hög och 10cm bred, svart med röd kant. Så såg min första dagbok ut, jag var 7 år gammal och hade börjat första klass den hösten. Anteckningarna är korta och relativt oläsliga, men när jag läser de inser jag hur mycket känsla där är bakom varje bokstav som jag lyckats få ner.
Dagböckerna har följt mig genom åren och beroende på var jag befunnit mig med mina tankar har dagboken fått olika utseende. Under högstadieperioden hade jag flera stycken på samma gång, under gymnasietiden en variant. Men alla finns de sparade i en låda i min garderob och ibland tar jag fram de och njuter av all denna text, alla dessa tankar och känslor som har fått ta plats med hjälp av pennan. Under min uppväxt gick all min lediga tid åt att skriva och läsa. Jag slukade allt som fanns att läsa och sen skrev jag (mer eller mindre bra dock), praktiserade på tidningen Arbetet och på vårt lilla lokala biblioteket. Var övertygad om att jag skulle arbeta som journalist ”när jag blev stor”.
Journalister de skriver om sådant som är viktigt. Journalister kan också vara författare och skriva böcker. DET var det jag ”visste” och trodde på. Journalisterna gjorde det som jag älskade att göra, skriva och läsa. När jag då kopplar allt detta till hur världen ser ut idag så undrar jag varför det är så mycket snack om att tidningarna måste vara först med nyheterna för att inte gå under eller att e-böckerna kommer att slå ut de vanliga traditionella böckerna.
Mitt förstånd säger mig att jag förstår varför det är så mycket snack om det. Tidningarna och förlagen är rädda. Rädda för den nya tiden. Rädda för hur facebook, twitter, wikipedia, wikileaks och alla bloggar ska ta över informationsflödet. Men då tänker jag återigen som jag gjorde som liten. Journalisterna skriver och läser. De skriver det som jag och alla andra vill läsa, djupgående, intressanta, faktabaserade artiklar. Och vissa journalister blir författare och skriver de böcker som jag och alla andra vill läsa. Oavsett om det är digitalt eller analogt. De behöver inte vara rädda. Framför allt behöver deras uppdragsgivare inte vara rädda. För vi vill fortfarande läsa det som skrivs! eller hur?
(jag lär aldrig bli journalist, men jag har en stor tilltro och respekt för yrket och mina drömmar om att skriva har förflyttat sig från mina dagböcker i lådan till bloggandets värld. På mina premisser, ingen annans, bara lite mer öppet 
Välkommen tillbaka säger jag i förstahand till mig själv men även till er som är här och läser! Under sommaren har jag omedvetet medvetet låtit bli att skriva här. Inte för att jag inte velat eller haft något att säga utan helt enkelt för att jag har varit tvungen att prioritera.
Sommaren har i år bestått av jobb, jobb, lite semester, mer jobb och ytterligare lite semester men mest jobb. Det har varit den mest händelserika och roliga sommar jag har haft på länge! Maken och jag har trängt in oss i vårt sovrum med vars ett litet skrivbord, dator, papper och annat nyttigt. Medan ungdomarna har sovit har vi jobbat och när de vaknat har vi spenderat den tid de velat med de och när de sen tröttnat på oss har vi återgått till att jobba. Sen har vi gjort några turer i Sverige för att faktiskt få lite semester. Bilen har tagit oss och alla eller delar av ungdomarna till blandannat Göteborg, Smögen, Blekinge, Småland och Österlen! Nu är det två veckor kvar av sommarlovet och vi fortsätter tränga ihop oss i vårt lilla sovrum! Men sen blir det tillbaks till verkligheten och kontoret igen.
För att sammanfatta det hela så är jag nöjd, inte så utvilad men mentalt tillfredsställd! Kort sagt har det varit en superbt bra sommar och jag ser fram emot härliga höstdagar 
Läser i Sydsvenskan om en undersökning som är gjord kring huruvida småföretagare tar semester eller inte.
Semester är en självklarhet för de flesta – utom för småföretagare. En ny undersökning från Företagarförbundet visar att 84 procent eller över fyra av fem av småföretagare jobbar mer än 40 timmar per vecka. Var fjärde tar högst en veckas sommarledighet och ungefär hälften tar högst två veckors semester.
Dessutom jobbar nästan nio av tio småföretagare ändå under sin ledighet, skriver organisationen i ett pressmeddelande.
Frågan jag ställer mig är, hur har de ställt frågan till de här småföretagarna? Har de bara frågat om de tar semester och isåfall när och hur. Eller har de frågat om de här småföretagarna är företagare för att de älskar sitt yrke och gärna lever med den dygnet runt och låter semester, jobb, liv och hobby flyta ihop?
För är det inte så det är för de flesta av oss som driver företag? Oavsett om vi är frilansare, driver butik och/eller har anställda? Är det inte så att vi faktiskt älskar det vi gör och gärna tar med oss jobbet hem, på semestern och på helgen? Åtminstone är det så för mig. Jag vill helst inte skilja på arbete och fritid. Det är ju när jag går i trädgården och påtar som ideérna till min kunds nästa kampanj eller en annan kunds strategiarbete dyker upp i huvudet! Det är ju när jag står i köket och lagar mat till familjen som jag måste ha ett anteckningsblock bredvid för att skriva ner ideérna på nya projekt som poppar upp!
Hade en intressant diskussion med en annan företagande väninna häromdagen. Hon kände sig ”tvingad” att ha ett kontor för att slippa en massa gliringar och konstiga påstående. Det verkar som att icke företagare har svårt att förstå att man gärna både kan och vill stiga upp på morgonen, sätta sig och jobba fast man inte har någon tid att passa eller någon chef som säger till en vad man ska göra. Ett kontor kan däremot ge den där ”lilla” extra tydligheten att ” nu går jag och jobbar”!!
Varför måste det vara så? Varför kan man inte få lov att älska det man gör utan att folk undrar om man inte jobbar lite för mycket och nog borde ta de där fyra veckorna semester! Eller tvärtom att de tror att man går omkring hela dagarna och inte gör något!
Läser på Medievärlden att Sveriges tidskrifter kommer ut med en ny kampanj som är riktad mot mediebyråerna. Kampanjen går ut på att sätta stjärnstatus på medierådgivarna genom att ett femtiotal rådgivare får pryda tidskrifternas omslag. En rolig idé och för de 50 som blir utvalda (nyfiken på om ngn utanför Stockholm blir vald) kan det säkert kännas lite extra skoj att se sig själv på ett omslag.
Min fundering är bara, hur kopplar man den idén till att det går bra för annonserna i tidningarna? Som rådgivare vet man att det är en styrka att annonsera i rätt medie. Sen vilket medie som är rätt för vilken kund/produkt återstår att se. Det kanske vore bättre om Sveriges Tidskrifter la de pengarna på hitta fler sätt att öka tidskrifternas läsvärde och ställning på kartan!
Idag är en sådan där dag när jag älskar att jobba. De flesta går hem vid tolv, resten tar det allmänt lugnt. Dessutom öser det ner ute och barnen vill helst sitta i soffan och kolla film. Då stannar jag kvar på kontoret och jobbar in några extra timmar. Bokför, antecknar, skriver offerter, putsar på kunskaperna och framför allt njuter jag av tystnaden och lugnet som sprider sig.
Imorgon är en ännu bättre dag att jobba på egentligen… men just denna gång får det nog bli mer från hemmakontoret än atéljen
Avslutar veckan med lite tips på vad som har hänt hos andra bloggare, tidningar och hemsidor
Medivärlden om mediejättarna: intressant skrivet om vem som är störst, bäst o vackrast
Blog af Ronnestam om varumärke: 10 uppmaningar om varumärken, läsvärt
JMW kommunikation om sociala medier och politik: ett ämne som är hett och som man nog borde följa lite mer
SocialmediaB2B om B2B och PR: mkt intressant, tror jag gör ett inlägg kring detta nästa vecka
Lagerwall om lensbabyfoto: lite bilder behövs som piggar upp! vad vore de socialamedierna utan bilder?
Jardenberg om politik: ännu mer matnyttigt som man inte bör missa!
Vassaeggen om dagstidningsbranschen: lite kort men matnyttig info om vad som händer i branschen
Trevlig läsning och trevlig helg!
Idag handlar det mycket om möten och trender inne i mitt lilla rum. Har en hög med papper att plugga på och en mängd annat roligt att lära mig, sen bär det iväg på möte gällande ett nyhetsbrev för en kunds räkning och om jag hinner blir det en del läsande av de affärsbloggar jag gillar (mycket B2B och socialamedier). Dessutom ska jag ögna igenom senaste numret av Filter. Denna lilla, stora, tidning som jag snart gör en recension på
Tyst! Jag jobbar! Så borde det stå på min dörr just nu. Inte för att någon stör mig. Utan för att jag måste fokusera. Jag måste fokusera djupt och koncentrera mig. Inte på något intellektuellt djup utan på bokstäver, rader, typsnitt, fetstil och rättstavning.
Vad händer då i mitt lilla rum just nu kanske ni undrar?
Jo, just nu spenderar jag några dagar där jag hjälper min man med ett av hans projekt. Några gånger om året gör han nämligen serieböcker/tidningar och alla dessa serier behöver bubblas (sättas test i bubblor) och detta är vad jag just nu gör! Alltså behövs det stillhet, tysthet (dock bra musik) och djupt fokus. OCH många små pauser!! Så nu har jag bloggat och ska ta lite lunch. Sen är det dags att bita tag i resten av serierna.
Såhär en tidig lördagmorgon sitter jag i soffan med datorn i knät, teven surrar, bredvid mig snarkar hunden och övriga huset är tyst av sovande tonåringar o make. Så vad gör man då en tidig lördag?
Tja, jag vet inte med er men själv har jag suttit en stund och svarat på en del mail som jag inte hunnit med i veckan och nu sitter jag och kollar av RSS flödet som ligger i inboxen.
Det är förresten ett underbart sätt att hålla koll på de bloggar och hemsidor som man gärna vill läsa men kanske inte hinner besöka varje dag. Jag får helt enkelt ett mail så fort de har uppdaterat sin sida. Sen kan jag i lugn o ro, som exempelvis nu, läsa alla inlägg.Läste precis ett inlägg från ZtrixQ.se där han lagt upp 11 kreativa och roliga reklambilder hysteriskt roligt! Men där fanns även ett lite nyttigt inlägg kring hur man lägger in en Google Buzz knapp i sin blogg. På den nystartade bloggen lagerwall.com tipsades det om en bra kaffelåt och härliga bilder till. Dessutom var där lite funderingar kring hans senaste projekt. Mymlan hade i sitt senaste inlägg funderat kring det som händer i Bjästa. I just den frågan kan man läsa DNs funderingar här. Även på Medievärlden kan man läsa om händelsen i Bjästa.
Lite trevlig läsning kan man göra på Bokcirkeln. Senaste inlägget handlar om en fransk deckarserie som man uppenbarligen inte ska missa
Sist men inte minst denna morgon så ska jag bita tag i och läsa vad Ronnestam skriver om hur man får sin blogg att bli världsbäst
Vad gör ni en lördagmorgon?
Mymlans bloggtema denna veckan är att man ska beskriva sitt förhållande till mat. För de av er som följer mig kontinuerligt vet ni säkert att jag även har en blogg till. Detta är min ”bebis” mitt ”skötebarn”, nämligen min matblogg Veckans middag. Så när detta bloggtemat dök upp tänkte jag att jag absolut måste skriva ett inlägg kring mitt förhållande till mat och hur det har påverkat mig.
För tio år sedan stod jag en dag i köket (ganska ovanligt vid den här tidpunkten i mitt liv) och tillagade köttbullar. Familjen, då bestående av två små barn, barnens pappa och en hund, satte sig ner för att äta och tog första tuggorna. Sonen spottade snabbt ut maten på tallriken och tittade på mig med förskräckta ögon. Snabbt därefter gjorde dottern likadant. Efter att själv ha smakat på köttbullarna åkte de snabbt ut i köket och det blev ett samtal till närmaste pizzeria. Lite senare samma kväll la jag upp den oätliga maten på en tallrik och tänkte att istället för att slänga den kunde åtminstone hunden få i sig lite ”husmanskost”. Hunden luktade på maten, tittade med sin mörka blick på mig, gnydde och gick omedelbart ut från köket, utan att ha rört maten!
Detta var bara en av många gånger då jag totalt misslyckades i köket. Jag, som är uppväxt med oerhört kulinariska och duktiga matlagande föräldrar. I mitt barndomshem testades den ena rätten efter den andra. Det var 70-tal och det skulle vara allt från linsgrytor till rotfruktsgratänger. Under 80-talet förkovrade vi oss i färdiga fiskpinnar och köttfärssås men också i Flygande Jakob eller kokt höna med currysås. Detta mixades med långkok, hembakat bröd, hemlagade marmelader och goda kakor. Men man kan nog säga att jag hade en bra mat uppfostran och har aldrig hamnat ”fel” när det kommer till maten jag ätit. Det har aldrig diskuterats mat i huset utan det har bara varit en naturlig del av vardagen.
Det har gått 10 år sedan jag totalt misslyckades med mina köttbullar och vägen fram till där jag är idag har varit kantad av misslyckade såser, dödbakade bröd, överkokt potatis och råa stekar. Men för några år sedan ändrades plötsligt min inställning till maten. Jag ville verkligen inte köpa färdig mat längre utan ville att den skulle vara äkta och ”tala” till mig. Dessutom gav mitt liv just vi det här tillfället mig möjlighet att testa mina vingar och faktiskt ta tag i det här med matlagning. Idag är det framför allt jag i vår familj som lagar maten. Jag älskar att stå i köket och laga den ena rätten efter den andra. Jag har lärt mig hur jag ska smaksätta och hur jag ska ”rädda” maten och jag njuter varje dag. Så mitt förhållande till mat har förändrats genom åren och jag njuter av det! Fortfarande anser jag mig ha en sund inställning till mat och jag är mån om att lära mina barn att låta maten vara en naturlig del av deras vardag.
Men en sak är säker och det är att mina barn aldrig kommer att låta mig glömma de köttbullar som inte ens hunden ville äta!
