Archive for the 'Torsdagskrönika' Category

Torsdagskrönika – inspiration

Published on mars 11, 2010 in Torsdagskrönika. 0 Comments Tags: , , , .

Ibland tappar man inspirationen. Man tycker att alla andra är mycket bättre än en själv. Världen är så stor så stor och själv känner man sig oerhört liten. Man påbörjar 15 olika projekt och alla plus några till hamnar i papperskorgen för att de var såååå dåliga. Känner du igen dig? Gör du inte det, GRATTIS! Då är du en av de där som jag blir så imponerad av, samtidigt som jag hoppas att den sortens personer har andra brister. Mest så att inte jag ska må ännu sämre inne i min lilla bubbla.

Men allvarligt talat, visst är det så att man tappar sin inspiration emellanåt. Det behöver ju inte ens vara jobb relaterat, det kan ha med trädgården eller bilen att göra. För mig är det nog oftast jobb relaterat, eller delvis jobb relaterat. Ni vet allt det där som kanske kan utveckla sig till att bli mer jobb inriktat men som ännu bara är på hobbybasis. Jag vill gärna skriva. Vill skriva underfundiga och smarta texter som ni vill läsa. Och emellanåt blir jag till och med riktigt nöjd med det som kommer genom tangentbordet och ut i cyberspace. Men ännu fler gånger raderar jag eller sitter där med fingrarna helt stilla på tangentbordet, stirrandes ut i en tom mörk värld där ALLA andra är såååå mycket bättre än jag!

Säger vem då, säger jag då till mig själv lite uppfordrande och går en runda! Sen är jag tillbaka vid datorn, surfar lite och ibland blir det sen en bra inlägg, ibland ett mindre bra och ibland inget alls.

Men, jag börjar inse att jag inte är ensam om att tänka såhär! Läser på Twitter om folk som sliter sitt hår för att klara det eller det projektet. Läser inlägg på andra bloggar om hur svårt det ibland kan vara att ens ta sig upp ur sängen för ångesten som griper tag i ens kreativa delar och vägrar släppa. Men jag läser även om de som försöker hjälpa andra i den här situationen, som har tips och råd att ge. Det är då jag inser att jag inte är ensam. Vi är många. Det viktiga är nog att bara fortsätta göra det man vill och tycker om. På ett eller annat sätt blir nog de där projekten av ändå och säkert riktigt bra! (de andra får helt enkelt stanna i papperskorgen)

Läs gärna på bloggen Något smart om hur du håller inspirationen uppe för ditt eget bloggande.

Tack för dagens teknik

Published on mars 4, 2010 in Torsdagskrönika. 1 Comment Tags: , , , , , .

I fåtöljen sitter ena sonen, dator i knät och hörlurar på. I stora soffan sitter maken med dator i knät, bredvid sitter dottern med dator i knät. I lilla soffan sitter jag själv, utsträckt, även jag med dator i knät och hörlurar på. Teven är på med en actionfilm som vi alla fyra både ser och inte ser. Plötsligt säger maken något. Han har precis läst ett intressant inlägg på en blogg han följer. Vi lyssnar alla och diskussionen är igång en stund, innan vi alla återgår till vårt eget.

Sen tar sonen av sig ena hörluren, böjer sig fram och ber sin pappa lyssna på en låt han precis hittat. En stund senare har maken/pappan fått lite ny musik att fundera på. Dottern knackar mig på axeln och ber mig läsa texten hon precis skrivit inför ett skolprojekt. Vi går igenom den tillsammans innan hon fortsätter skriva.

Allt detta händer en vanlig, alldeles normal, söndagkväll i vårt hus.

Utifrån ser det nog inte riktigt klokt ut och vi skojar ofta om det. Men för oss är det det ultimata. Vi kan på en och samma gång göra det vi själva tycker bäst om, lyssna på vår egen musik, surfa på våra egna favoritsiter, samtidigt som vi faktiskt umgås och emellanåt pratar ganska mycket OCH ser på diverse TV program.

Tacka vet jag dagens teknik som gör detta möjligt (sen kanske det har lite att göra med annat oxå men just idag vill jag tacka tekniken)!

Låt kunden bestämma

Published on februari 25, 2010 in Torsdagskrönika. 0 Comments Tags: , , .

Bestäm vilken produkt DU vill ska ha specialpris nästa vecka. Rösta på din favorit nu!

Denna rubrik står på förstasidan på en amerikansk fotoaffärs hemsida. Man har i den här butiken valt att låta besökarna på hemsidan välja vilken produkt som ska ha ett bättre pris. Varje vecka ändras produkterna och det finns alltid en ”första” produkt med bäst pris och sen tre andra produkter med lite bättre pris.

Jag är hänförd över idén och hur man på ett oerhört enkelt men samtidigt listigt sätt lyckas få kunderna att vara med och bestämma priset och på så sätt även enkelt berättar för företaget vilka produkter man som kund föredrar. Vet inte om någon butik i Sverige använder sig av detta men jag hoppas nästan att det finns det då idén är genialisk. Ett oerhört enkelt sätt att få ett kundengagemang och även få återkommande och intresserade kunder. Plus att man samtidigt faktiskt får veta vad kunderna föredrar. I just den här butiken förstår jag det som att det ofta blir samma produkter som sätts ner i pris, vilket i sin tur kan leda till att man kan köra andra aktiviteter med just dessa produkter. Det måste finnas oändliga vägar att utnyttja detta på!

Önskar nästan att jag själv haft en butik och faktiskt kunna pröva detta sättet att engagera och knyta till mig kunder. Men jag ska absolut ha det med mig som en bra och viktig kunskap framöver.

Ungdomar & Jobb – Torsdagskrönika

Published on februari 18, 2010 in Torsdagskrönika. 2 Comments Tags: , , , .

Sitter utmattad vid köksbordet efter en lång dag. Ett stort gäng tonåringar har ätit makens pannkakor och diskuterat hur dagen har varit. De börjar prata jobb och jag känner att mina öron spetsas. Är något som får mig intresserad. Något som väcker min trötta hjärna. Äldsta sonens flickvän berättar hur hon äntligen har fått ett jobb. Ett hett efterlängtat jobb som både behövs och blir roligt. En av sönerna kontrar då och berättar att även han fått jobb, han är själv fortfarande lite paff över det hela men oerhört nöjd och även här lyser ögonen av lycka! Förhållandena och åldrarna är olika. Den ena 21 och den andra 15. Men båda är lika nöjda och belåtna och nog lite förvånade! Är det tur eller skicklighet frågar jag mig.

Lyssnade på Tendens i P1 när jag satt i bilen påväg hem idag (onsdag) och programmet handlade om ungdomar som försvinner ur systemet efter nian. De väljer att inte läsa vidare. Väljer att gå andra vägar. Men de pratar inte högt om det. Nu har man tillsatt en grupp som ska leta upp alla de här ungdomarna som ingen riktigt vet vad de gör. Jag kopplar ihop detta med mina ungdomars diskussion kring jobb och funderar då på hur gör de här ungdomarna. De som själva väljer att inte gå vidare i skolans värld. Som väljer att stå utanför det ”normala”. Hur går det för de? Får de jobb? Vilken slags jobb får de? Blir de nöjda och får de det stöd de behöver för att ha den styrka som krävs för att klara sig ute i den ”stora, stora” världen?

För det handlar inte bara om att man ”måste” och ”bör” plugga vidare efter nian. Den handlar också om allt annat. Är man tillräckligt vuxen för att klara sig i den värld vi lever i idag? Har de här ungdomarna vuxna som kan hjälpa de påvägen?

Nyfiken och intresserad men samtidigt lite skrämd av tankarna som väcks. Vad gör jag om någon av mina, som ännu inte börjat gymnasiet, väljer att inte läsa vidare. Min omedelbara intuition är att det finns inte, går inte. Men jag inser också vikten av att man som vuxen finns där för sina ungdomar, oavsett vilken väg de väljer att ta. Vi kan bara råda de till en viss del. Sen får man hoppas att de lyssnar. Och gör de inte det så har man åtminstone funnits där under tiden. Och vilken väg de än väljer kommer de alla att behöva jobb. För hur mycket eller lite ungdomar idag än väljer att utbilda sig så kommer de att hamna i en situation där de behöver jobba och tjäna pengar.

Torsdagskrönika v. 6

Published on februari 11, 2010 in Torsdagskrönika. 0 Comments Tags: , , , .

vägvalWant Back in the Game? Så stod det i ämnesraden i ett nyhetsbrev jag fick häromdagen från tidningen PINK. Det visade sig att artikeln handlade om kvinnor (i USA) som funderar på att hoppa av arbetssvängen under en period för att istället ta hand om familjen eller helt enkelt ta hand om sig själv. 30% av tidningens läsare hade någon gång tänkt denna tanke.

Men det visade sig också att av de kvinnor som faktiskt tar ledigt planerar över 90% att gå tillbaka till sitt jobb igen. I New York Times kan man läsa att nu under de dåliga tiderna är det fler och fler kvinnor som väljer att gå tillbaka till sina jobb eller att helt enkelt söka jobb.  Man är rädd för hur framtiden ska te sig eller helt enkelt för att ens make redan blivit uppsagd. Men det är svårt. I USA kan det i många fall vara kvinnor som varit hemma med barn i mer än 10 år som pga de dåliga tiderna nu känner sig manade ut i arbetslivet igen. En situation som nog inte är den lättaste, om man inte har hållit sig ajour med sitt yrke under de här åren.

För att göra någonslags jämförelse med oss arbetande kvinnor här i Sverige får man väl ta vår  föräldraledighet eller möjligheten till att ta tjänsledigt, som avbrott från arbetslivet. Nu var det längesedan jag var hemma med småbarn men jag hör konstant mammor (och pappor) runt omkring mig som funderar just på hur de ska förhålla sig till sitt arbete under den tid de är föräldralediga. Ska man hålla sig ajour medan man är hemma eller ska man utnyttja sin ”rätt” att vara borta från sitt jobb helt? Vilket av detta gynnar en mest i det långa loppet, egentligen? Är det så att man har större chanser att komma tillbaka till sitt jobb om man är aktiv samtidigt som man är ledig eller får man inte tillräckligt fokus då på det man har valt att vara ledig för (barn, långresa, annat jobb). Kanske syftet med ledigheten får avgöra hur man förhåller sig. Och kanske man inte vill tillbaka igen till samma ställe?

Om det skulle vara jag som skulle fatta de här besluten hade jag nog fått leta upp en mentor eller coach som kunde guidat mig fram längs vägen. Inget ont i det men jag är just nu glad över att jag kan luta mig tillbaka i min stol,  läsa mina tidningar och se med glädje på mina tonåringar som numera klarar sig rätt bra på egen hand, tills maten kokar över och tvätten ska bli ren ;) .

Tidens flyktighet

Published on februari 4, 2010 in Torsdagskrönika. 0 Comments Tags: , , , .

Tidens flyktighet gör att vi alla uppfattar tid på olika sätt.

Telefonen ringer. Det är dags att stiga upp och klockan är strax innan sju på morgonen. Varje morgon. Gå ner och sätta på te, in i duschen medan teet drar. På med ägg. Lagom färdiga när kläderna är på. Alla är nu uppe och springer som yra höns omkring på bottenvåningen. Letandes kläder, väskor, plånböcker, telefoner, nycklar. MAMMA, när börjar jag, ropar dottern. PAPPA, jag hittar inte mina gympaskor, ropar ena sonen. Fem minuter senare har alla rusat ut ur huset och vi far iväg till kontoret, med andan i halsen. Bråttom bråttom. Eller? Vad är det egentligen vi har bråttom till? Det står ingen utanför mitt kontor och väntar, om det inte är ett möte inbokat vill säga. Men om det är ett möte inbokat då gäller det att vara i tid.

För det är människans veto att alltid vara i tid. Är man inte i tid så är man ute. Då skojas det bakom ryggen på en. Då är man en sådan där ”kreatör” eller ”konstnär”. Varför är det så? Varför har tiden blivit en så viktig del av våra liv? Varför skyndar vi när vi jobbar, skyndar när vi är lediga, skyndar när vi handlar, skyndar när vi umgås? Varför kan vi inte bara låta tiden ha sin gång. Varför kan man inte bara konstatera att, nähä.. idag gjorde jag bara detta. Men oj vad bra jag gjorde det. Imorgon gör jag det andra. Om jag vill.

Det som gav mig funderingarna och tankarna att skriva detta inlägget var att maken berättade om ett inslag i P1 häromveckan kring det här med tiden. Dock har jag själv missat inslaget så är det någon som vet när det gick, hör av er! Enligt vad jag hörde så pratade man blandannat om hur olika tiden kan ses i tex länderna i Afrika jämfört med här i väst. Ett exempel är att om man ska åka med bussen till en stad så vet man att bussen går någonstans under förmiddagen. Alltså tar man sitt pick och pack och går ut till vägen och sätter sig. Här sitter man sedan och väntar tills bussen kommer. Oavsett när den kommer. Min första fundering, som västerlänning, är ju då naturligtvis. Men vad sysselsätter sig personen med under tiden. Och oj vad irriterande det måste bli. Men min nästa tanke blir sen att, så tänker ju inte den afrikan som sitter där och väntar på bussen. För honom/henne finns det ingen annan variant. Förmodligen funderar personen i fråga på diverse saker och njuter av att sitta still en stund (eller flera timmar). Kanske kommer det fler som ska åka med samma buss och de börjar prata med varandra.

Jag gläds åt denna tanke på att låta tiden ha sin gång och låta den få dyka upp i sina olika skeden. Kanske måste man inte rusa iväg på morgonen. Kanske kan man sitta en kvart till vid köksbordet och läsa tidningen och sen gå hem en kvart senare på kvällen, eller ta en kvarts kortare lunch? Eller kanske helt enkelt bara sätta sig på en bänk några timmar och se vad som händer! Det lockar.

För dig som är nyfiken på hur man kan lära sig att vinna mer tid (alltså du som är mån om att faktiskt hinna med så mycket som möjligt men ändå inte stressa) finns det en bok som heter 100 sidor om hur du vinner tid.

Själv ska jag se om jag kan ta om inte timmar, så några minuter, på den där bänken och se vad som händer.