iPhonen ringer. Klockan är 7 och det är alarmet som väcker mig. Stiger upp, duschar, sätter på te. Hämtar dagens tidning, Sydsvenskan. Slår en första blick och ser vad de stora nyheterna är. Slänger tidningen på bordet för alla att se samtidigt som jag slår på P1 (jag älskar P1) för att höra nyheterna. Kl. åtta har tonåringarna passerat förbi köksbordet, bläddrat i tidningen, pratat med oss, kollat morgonens sms och gett sig av till skolan. Då sätter jag och maken oss vid köksbordet och slår upp tidningen. Vissa morgnar kollar jag även mailen och lite twitter medan vi äter frukost. Sen bär det iväg till kontoret.

Väl på kontoret slänger jag iväg en incheckning på Gowalla innan jag får upp datorn på skrivbordet. Det första jag gör är att öppna twitter, vad har hänt? Sen facebook och mailen. Svarar på de mail som behövs besvaras. Sen är det dags att kolla några av mina favoritbloggar innan jag det är dags att gör dagens inlägg på mina bloggar. Dagen fortlöper tills posten kommer. Då är det dags att gå över till den analoga världen och se vad som har hänt i de tidningar mina kunder annonserar i. Här är det en salig blandning av dagspress, fackpress och konsumentpress.

Efter några timmars arbete är dagen på kontoret slut. Dags att packa ihop dator, sladdar, tidningar, iPhone och bege sig hemåt. Hemma finns tonåringarna som för det mesta smsat några gånger redan innan jag dyker in genom dörren. Väl hemma fastnar jag i soffan med datorn i knät. Dags att åter kolla twitter, facebook, rssflöden och bloggarna. Kanske skriva några inlägg. Prata med några twittervänner och troligtvis kolla in minst en eller två youtube filmer som ungdomarna vill visa. Kvällen slutar med att jag, maken och större delen av ungdomarna sitter i sofforna med datorer i knät. Diskuterandes nätet, musik, teveprogram och en och annan tidning. På teven snurrar dessutom inget teveprogram utan för det mesta något från play tv

Jag har troligen glömt något men inser att min dag består utav media. Och jag älskar det! Hur ser din dag ut, består den av mycket media?

Idén till detta inlägg hittade jag hos Mymlan som i sin tur hittade det hos Sandra

I måndags dök det upp en länk på twitter från Mymlan. Hennes bloggtema denna veckan handlade om avslut och hon uppmanade alla som ville att skriva ett inlägg om avslut och länka till henne. Jag gillar hela tanken med att man är flera bloggare som skriver om samma ämne. T ex kan ni följa FBTW på min matblogg denna veckan. Så varför inte skriva om avslut. Det är ett ämne som å ena sidan väcker en massa funderingar i huvudet på mig och å andra sidan blir det helt tomt.

Låter tankarna snurra runt och en av sakerna som dyker upp är mitt skrivprojekt jag höll på med i somras. Har jag avslutat det? Egentligen inte. Men det har hamnat i byrålådan och jag har gått vidare. Så det kan väl inte kallas ett avslut? För massvis med år sedan avslutade jag en relation men eftersom vi har barn ihop pågår relationen som föräldrar alltid. Alltså inget helt avslut där heller. Men ett arbetsprojekt då? Där kan jag väl hitta ett avslut och skriva om? Både och. Där också. De flesta av mina arbetsprojekt är pågående projekt som aldrig riktigt avslutas. Det skulle då vara när faktiskt en kund bestämt sig för att jobba med någon annan. DET är ju riktigt jobbigt och något man varken vill tänka på, ta upp till ytan eller ens ta i. Men det är kanske det man borde? Ta fram den där kunden. Arkivera mapparna på en hårddisk och lägga denna hårddisk djupt i en låda någonstans. Slänga alla papper relaterade till den här kunden. Slänga allt annat fysiskt. Men oj vad det är svårt! Jag kan faktiskt bli lite motiverad, ändå, när jag tittar upp från datorn och in i bokhyllan. Ser pärmen som tillhör den där kunden, fundera en stund på hur jag kan göra för att kanske börja jobba med kunden igen eller kanske hitta en liknande kund. Området kan jag ju. Så nä.. jag vill nog inte avsluta den där kunden ändå. Helt.

Det var inte så enkelt att skriva om ett specifikt avslut för min del. Jag önskar att jag kunde skriva om min sjukdom, MS, och säga att den gick att avsluta. Men det går liksom inte. Den följer mig genom livet, däremot har jag lärt mig att leva med den och det kanske kan räknas som ett avslut. Ett avslut på funderingarna kring hur hemskt det är att ha en sådan sjukdom. Ett avslut kring att inte varje morgon känna efter i kroppen om allt fungerar som det ska. Helt enkelt ett avslut som gör att jag accepterar att jag har sjukdomen, lever med den och helt enkelt trivs ändå!

Nu avslutar jag detta inlägg och hoppas på att många andra gör intressanta inlägg kring detta ämne!

Min vecka bestod utav en svår förkylning blandat med medieplanering i Polen, broschyrfunderingar åt en kund och letandes ”prylar” till annan kund. Förkylningen satte sina spår och jag var totalt slut i helgen. Men solen och vårkänslorna har nu gjort att jag återhämtat mig helt.

Funderade om o om igen under veckan på hur jag skulle ta hand om min analoga önskan i min digitala värld. Moleskine löste problemet och varför inte göra som de göra här.

Click here to view the embedded video.

för fler inspirerande moleskinsidor kolla här.

Jag är en digital person. Älskar min dator. Min iPhone. Min synkning av kalendrar. Mina påminnelser. Men jag är också en analog person. Älskar att göra små anteckningar. Älskar att skriva med olika sorters pennor. Det finns ju så många! Älskar att klistra in små lappar i anteckningsböckerna med saker som har hänt eller ska hända eller bara med saker jag tycker är vackra. Fram till för inte så längesedan fick jag utlopp för allt detta genom att jag helt enkelt hade en analog kalender. Problemet med den är ju bara det att den faktiskt aldrig påminner en om vad som händer om en kvart eller i övermorgon. Dessutom måste man ju alltid ha den med sig. Tillsammans med telefon och laptop. Så jag gick över till den digitala världen. Skönt. Tills jag började sakna den analoga världen.

Detta har jag sen funderat på fram och tillbaka på. (jo jag vet.. ilandsproblem, tråkigt men ändå) Men häromdagen visade maken mig en mängd bilder på illustrationer i moleskineböcker. DÅ insåg jag att bara för att jag kör en digital kalender hindrar ju faktiskt inte att jag har en underbart härlig moleskine anteckningsbok med mig överallt. Om jag vill. Där kan jag klottra, klistra, skriva, samla vad jag vill utan att bry mig om att den inte påminner mig om vardagen. För det gör ju min digitala värld så bra

funderingar en söndagkväll när jag borde summera veckan som gått…. får bli imorgon istället

Ibland tappar man inspirationen. Man tycker att alla andra är mycket bättre än en själv. Världen är så stor så stor och själv känner man sig oerhört liten. Man påbörjar 15 olika projekt och alla plus några till hamnar i papperskorgen för att de var såååå dåliga. Känner du igen dig? Gör du inte det, GRATTIS! Då är du en av de där som jag blir så imponerad av, samtidigt som jag hoppas att den sortens personer har andra brister. Mest så att inte jag ska må ännu sämre inne i min lilla bubbla.

Men allvarligt talat, visst är det så att man tappar sin inspiration emellanåt. Det behöver ju inte ens vara jobb relaterat, det kan ha med trädgården eller bilen att göra. För mig är det nog oftast jobb relaterat, eller delvis jobb relaterat. Ni vet allt det där som kanske kan utveckla sig till att bli mer jobb inriktat men som ännu bara är på hobbybasis. Jag vill gärna skriva. Vill skriva underfundiga och smarta texter som ni vill läsa. Och emellanåt blir jag till och med riktigt nöjd med det som kommer genom tangentbordet och ut i cyberspace. Men ännu fler gånger raderar jag eller sitter där med fingrarna helt stilla på tangentbordet, stirrandes ut i en tom mörk värld där ALLA andra är såååå mycket bättre än jag!

Säger vem då, säger jag då till mig själv lite uppfordrande och går en runda! Sen är jag tillbaka vid datorn, surfar lite och ibland blir det sen en bra inlägg, ibland ett mindre bra och ibland inget alls.

Men, jag börjar inse att jag inte är ensam om att tänka såhär! Läser på Twitter om folk som sliter sitt hår för att klara det eller det projektet. Läser inlägg på andra bloggar om hur svårt det ibland kan vara att ens ta sig upp ur sängen för ångesten som griper tag i ens kreativa delar och vägrar släppa. Men jag läser även om de som försöker hjälpa andra i den här situationen, som har tips och råd att ge. Det är då jag inser att jag inte är ensam. Vi är många. Det viktiga är nog att bara fortsätta göra det man vill och tycker om. På ett eller annat sätt blir nog de där projekten av ändå och säkert riktigt bra! (de andra får helt enkelt stanna i papperskorgen)

Läs gärna på bloggen Något smart om hur du håller inspirationen uppe för ditt eget bloggande.

Några dagar sen kommer här så min återblick på förra veckan. Har visat sig vara en ganska bra grej för mig att göra den här återblicken. Får lite fokus på vad som har hänt och kan även sätta punkt för saker och sen gå vidare. Satt precis och skrev morgondagens krönika för Driftigt.nu och den kommer att handla om inspiration. Och jag måste säga att just mina återblickar ger åtminstone mig inspiration att gå vidare, jobba mer, skriva mer och skratta mer.

Nu när jag tittar tillbaka så inser jag att förra veckan var en rejält stressig vecka. Den innehöll allt ifrån medieplanerande i Polen till TV-sponsringsplaner i Sverige och viss titt på medier i Frankrike och England. Förutom detta så är jag och mina kollegor fortfarande mitt uppe i mässplaner för en kund och det är riktigt roligt. Det letas material, skyltfästen, priser och diskuteras kommunikation. Hjärnan jobbade på högtryck och kvällarna bestod utav planlöst surfande, slötittande på TV och twittrande  med andra lika trötta.

Förutom allt detta så bloggade jag en del på Veckans middag och Torsdagskrönikan förra veckan här på Salamander var ett stort tack för att dagens teknik är så bra som den är och att den förgyller inte bara mitt arbete utan även all min övriga tid!

Men vad har skrivits hos andra den gångna veckan?

Hos JMW kan man följa den komplicerade vägen kring politiken och de sociala medierna. Intressant och tankeväckande.
Vassa eggen uppdaterade medieregistret och funderade över läsarna och deras upplevelse på webben.
På bloggen Mediestudier funderades det i förra veckan kring mediernas bevakning av Tiger Woods.

Sen hände det massvis på Twitter. Det är snabba, korta nyheter som strömmar förbi. Många intressanta människor att följa och om du är nyfiken, testa! Mig hittar du på @sannastankar

På internationella kvinnodagen höll Driftig.nu och Företagarna ett frukostseminarie ihop där fokus var den undersökning som Driftig.nu gjort kring ämnet att vara företagare och mamma. Läs pressreleasen här.

mer info hittar ni på Driftig.nu där man även kan hämta hem rapporten.

Jag har själv funderat en del på det här med att vara företagare och mamma, nu är det kanske skillnad när man driver ett större företag med flera anställda jämfört med att vara ensam konsult. Men för min del har det till 90% bara varit positivt att vara egen. Att kunna spendera min tid på ett sätt som passar mig och mina barn och ändå vara tillgänglig för kunderna är ett pusslande men väl värt det i slutänden. Idag är mina barn i tonåren och jag ser tillbaka på hur det var när jag startade mitt företag. Då satt jag hemma för att finnas tillgänglig, sen kontor, men då gick jag hem tidigare för att sen jobba några timmar på kvällen när de sov. Det funkade fint och har varit oerhört motiverande genom åren! Om någon frågar mig idag så är svaret alltid att jag aldrig velat göra annorlunda

Marknadsföring, PR, Annonsering och Varumärke. Det jag och många andra sysslar med dagligen. Det som alla konsumenter möter dagligen. Det som gör att saker och ting står och/eller faller. Det som är omdiskuterat i oändlighet. Men egentligen är det just såhär enkelt!

Bilden hittade jag hos Chase Jarvis och han hade i sin tur fått den från the Zig Blog (här hittar ni även ett långt inlägg kring PR.)

Fick precis via @michaeltorbert reda på att ipad kommer till Sverige troligen redan så tidigt som i slutet av April! Hoppas att det stämmer och nu är det nog dags att bok upp sig på en nere på Kullanders

Funderingar kring det här med läsplattor hittar ni blandannat på Bokcirkelföralla. Nu är ju läsplatta och iPad inte riktigt samma sak, men ändå… jag lär inte köpa båda utan landar i en iPad

ps. bilden hittar ni på www.apple.com/ipad .ds

I fåtöljen sitter ena sonen, dator i knät och hörlurar på. I stora soffan sitter maken med dator i knät, bredvid sitter dottern med dator i knät. I lilla soffan sitter jag själv, utsträckt, även jag med dator i knät och hörlurar på. Teven är på med en actionfilm som vi alla fyra både ser och inte ser. Plötsligt säger maken något. Han har precis läst ett intressant inlägg på en blogg han följer. Vi lyssnar alla och diskussionen är igång en stund, innan vi alla återgår till vårt eget.

Sen tar sonen av sig ena hörluren, böjer sig fram och ber sin pappa lyssna på en låt han precis hittat. En stund senare har maken/pappan fått lite ny musik att fundera på. Dottern knackar mig på axeln och ber mig läsa texten hon precis skrivit inför ett skolprojekt. Vi går igenom den tillsammans innan hon fortsätter skriva.

Allt detta händer en vanlig, alldeles normal, söndagkväll i vårt hus.

Utifrån ser det nog inte riktigt klokt ut och vi skojar ofta om det. Men för oss är det det ultimata. Vi kan på en och samma gång göra det vi själva tycker bäst om, lyssna på vår egen musik, surfa på våra egna favoritsiter, samtidigt som vi faktiskt umgås och emellanåt pratar ganska mycket OCH ser på diverse TV program.

Tacka vet jag dagens teknik som gör detta möjligt (sen kanske det har lite att göra med annat oxå men just idag vill jag tacka tekniken)!