Ena dagen kontoret i Malmö sittandes med den ena medieplaneringen efter den andra. Andra dagen samordnande 10 maträtter i ett kök i centrala Stockholm. Så kan numera en vecka i mitt företagsliv se ut.
I ena änden telefonsamtal till diverse medier för att få tag i en person som skulle hjälpa mig med en specialgrej som en kund vill göra i sommar och i andra änden bärandes kassar med mat som skulle tillagas i ett varmt kök bland mängder av folk, filmkameror, ljudanläggningar och monitorer. Dessutom i ett dåligt utrustat kök där vi ideligen fick ordna fram saker som kunde hjälpa kockarna. Skratt avlöstes av viss hysteri som slutade i härlig stämning och glada leenden. Mitt i allt detta försökte jag oxå samordna information till en annan kund kring leverans av material till tidningar över hela världen. Dessutom skrev jag lite på både twitter och Facebook, även om det blev mindre än tänkt. Otroligt spännande och lärorik vecka men jag är glad att inte alla veckor ser ut så
På måndag åker jag åter till Stockholm för möte angående Vardagsmaten och på tisdag ska jag njuta av att åter få sitta i mitt lilla rum på Centralateljen

När jag just nu har dessa funderingar och skriver de här meningarna har jag förflyttat mig tillsammans med maken till Ravlunda på Österlen.

Här njuter vi av sol, tysthet, varandras närhet och möjligheten att jobba lite under andra omständigheter. För även det är ett privilegie när man är företagare. Att få njuta av att jobba en söndag, om man vill, utomhus i solskenet. Kanske bryta med en promenad vid havet eller en cykeltur. Snart packar vi ihop och beger oss till stan igen. För en ny spännande vecka bland datorer, internet, kameror, medier och matlagning

För ett tag sedan skrev jag om ett projektet Staffanstorps nya webb som jag varit involverad i. Min roll har främst varit att utbilda personalen och redaktörerna i det nya verktyget men också i hur de sociala medierna fungerar. Nu äntligen ligger sidan uppe och för den som är nyfiken på hur en kommun kan använda sig av wordpress och creative commons tycker jag absolut att du ska dig en titt på Staffanstorps sida

Ibland hamnar man i situationer som ger hjärnan en ny kick, ungefär som kroppen får vid ett tufft träningspass. En kick där hjärnan får ta emot nya inspirerande tankar och nya intryck. Så var det för mig i fredags. Sen ett tag tillbaka är jag inblandad i ett nytt projekt och nu skulle jag för första gången träffa de övriga i gruppen. Gruppen består av ett antal människor från olika företag/skolor i matvärlden, några kunde tyvärr inte komma men i fredags var det förutom mig bland annat personer från Smakplats, Smaka på Skåne och Göinge restaurangskola. Diskussionerna kring vårt projekt var intressanta, djupdykande och inspirerande. Helt enkelt en hjärnkick (kan man kalla det så?)….

Skärpning säger jag till Posten, Bring Citymail och Riksbyggen! Med dagens teknik är det inte speciellt svårt att matcha sin kunddata med sina utskick, eller? Alla som arbetar med kommunikation på ett eller annat sätt vet att matchning av data inte är något konstigt, men man vet också att det är av största vikt att det fungerar. Risken att tappa kunder eller att få arga kunder är markant om man gör fel.

Kom in genom dörren igår med posten i handen. Slänger den på bordet och delar upp vem som ska ha vad. Till saken hör att vi är en familj bestående av jag 40 år, min man 50 år och fyra barn mellan 15 – 21. Inget konstigt, en helt vanlig familj! Det första kuvertet är till mig. Det är från posten. Trevligt tycker jag. Det är adresserat med mitt namn och är ett vårpaket fyllt med värdecheckar. Jag öppnar omedelbart och tänker att detta ska bli lite spännande, kanske ngt man kan ha nytta av. Men ack vad jag misstog mig!  Värdecheckarna i paketet är nämligen till 80% riktat mot en familj med små barn! T ex bra pris på leksaker, juniorkläder och småbarnsförsäkringar! Oerhört tråkigt och sanslöst missriktat! Undrar hur mycket pengar Posten har slängt ut på detta, helt i onödan och dessutom blir det negativt  på många andra sätt!

I nästa steg letar jag i genom resten av posthögen och möts av ett utskick, adresserat till boende på vår adress, med överskriften Bo bra – i ett nytt seniorboende!!!! Denna gång är det riksbyggen, Bonum, som köpt ett register av Bring Citymail. Uppenbarligen ett felaktigt register för jag vet inte hur andra tänker men inte farao tänker jag och min man och våra fyra tonåringar flytta till ett seniorboende!! Tror inte det skulle vara så populärt med mopeder, hundar, ödlor, hög musik och sena nätter, eller vad tror ni?

Så nä! Skärp er är ni snälla när ni skickar ut er reklam. Det finns teknik som hjälper er och vet ni inte hur får ni gärna fråga mig, jag kan säkert hjälp er eller hitta någon som kan(åtminstone bättre än de som gjort detta till er)

Har du någonsin sökt på ditt eget namn på Google? Gör det! Det ger dig enorm lärdom om hur andra människor uppfattar och ser på dig. På Google är du aldrig anonym, men du kan åtminstone se till att veta vad som skrivs om dig och hur andra uppfattar den informationen. Se på dig själv med andras ögon och omedelbart lär du dig själv något.

När du väl gjort detta är det upp till dig själv vad du gör med den informationen. Är det något du vill och kan förändra så har du åtminstone en möjlighet att göra det när du väl vet om det. I annat fall tycker jag du ska luta dig tillbaka och njuta av faktumet att du faktiskt finns där

Själv blir jag lika glad, förvånad och förundrad varje gång jag gör den här sökningen. Lite pinsamt men ändå en härlig ego känsla att se sitt eget namn i olika situationer….

Staffanstorps kommun leder väg för Sveriges alla kommuner ( och företag) genom att våga ta steget ut i verklighetens offentlighet. De vågar kommunicera med sina medborgare på alla de platser där medborgarna befinner sig. Jag hoppas att fler tar detta steget och öppnar upp för dialog. En dialog som kan och bör ske på den egna webbplatsen.

WordPress, sociala medier, öppenhet, tillgänglighet, finnas där för medborgarna, allt handlar om kommunikation och att kommunicera! Att kommunicera är en rättighet som vi människor tog fasta vid redan vid tidernas begynnelse. Det är den förmågan som har gjort att vi kommit så långt som vi gjort idag.

Den förste april (dock ej ett skämt) skrev Joakim Jardenberg såhär om Staffanstorps kommun:

Plötsligt händer det. Staffanstorp, skånsk kommun med 22000 innevånare, tar täten i att modernisera vårt offentliga Sverige. Visst har det gjorts många bra myndighetsprojekt tidigare, tex brukar jag hylla UDbloggen, Salem, Engelska skolan i Nacka och RAÄ – och på måndag släpps en grymt spännande sajt. Men på kommunernas webbplatser har det varit svårt och trögt. Men nu tror jag proppen går ur, och i första leden står Staffanstorp. Här verkar man ta helheten på allvar. Det är helt underbart.

Elin Johansson på Wilson Creative skrev den 1/4 såhär på Wilsonbloggen:

Staffanstorps kommun imponerar med sin nya hemsida!

Först och främst väljer de att basera den helt på open source-verktyget WordPress. Något som är ganska unik när de flesta andra kommunerna köper in dyra licenslösningar för miljoner.

Funktionerna på hemsidan är inte i sig unika men tillsammans känns det väldigt nytt och fräscht på en kommuns hemsida. Det finns alltid information om vem som skrivit artikeln, när den skrevs och de bjuder in till dialog med en tydlig kommenteringsmöjlighet på allt. Dessutom är sidan lättnavigerad och snyggt designad.

Idag på morgonen öppnar jag dagens Sydsvenskan och läser deras artikel där de intervjuat Ingela Richardson och Johan Edlund, båda underbara personer som jag haft mycket kontakt med under projektets gång. Såhär skriver Sydsvenskan i sin inledning:

Tillgängligare, billigare och snyggare. Staffanstorps nya hemsida bryter ny mark i webbvärlden.

– Hemsidan är gjord ut­ifrån ledordet tillgänglighet. Vi ville göra en sida som är så flexibel för användaren som möjligt, säger Johan Edlund som är webbutvecklare och designer och som ligger bakom mycket av utformningen av den nya hemsidan.

Det ska bli fantastiskt roligt att följa fortsättningen av denna utveckling och framför allt hur alla oerhört duktiga redaktörer inom Staffanstorps kommun kommer att jobba vidare med projektet.

Medan jag skriver detta läser jag ett inlägg på twitter från @magnusang där han skriver: På TV: om dagisfröknar som twittrar om vad barnen gör och är förgyller föräldrarnas dag. #TV4 #innovativt

Hittade sen länken till inslaget på Nyhetskanalen.

Snacka om att använda sig av tekniken och att kommunicera. Jag blir glad ända in i själen!

Häller upp ett glas vin och skålar för mig själv och alla de 80 personer jag den senaste månaden träffat på. Tack för allt ni lärt mig och tack för det tålamod ni haft med allt det nya som jag lärt ut till er och försökt få er att förstå på bästa, enkla sätt.

Under en månad har jag lärt ut de övergripande tankarna kring de sociala medierna och hur man bör tänka kring en ny webbplats tillsammans med wordpress som verktyg. Det har varit intressant, tufft, lärorikt och fantastiskt roligt! Grupperna bestod av 10 personer per grupp som jag träffade vid två tillfällen, en halvdag i taget.

Under den här månaden har jag lärt mig mycket om människor och hur vi fungerar och tänker, jag har även lärt mig ännu mer om hur det är att vara utbildare.

Jag böjer ödmjukt mitt huvud för att jag fick vara den som fick vara med om just detta projekt!

Sverige är internationellt sätt på topp i internetanvändande. Dessutom intar vi första platsen på tre IT-index.

85% över 16 år har tillgång till internet
97% av internetanvändarna har tillgång till bredband
81% av internetanvändare är dagliga användare
1,5 miljoner av svenskarna använder inte internet

Ovanstående och fler intressanta siffror hittade jag hos .se . Samtidigt som jag läser dessa sanslöst intressanta siffror inser jag också att jag är privilegierad. Min nyfikenhet och icke rädsla för tekniken leder mig hela tiden framåt. Den förföljer mig vart jag än går och jag inser för varje dag som går att jag älskar det! På mitt skrivbord under dagarna sitter jag framför min macbook som är kopplad till en större skärm. Svarar i telefon gör jag från iphonen. Allt synkas utan att jag behöver tänka på det och när jag kommer hem ta jag fram min iPad som sakta men säkert fyller alla mina behov av teknik hemma. Allt detta försöker jag sen föra över till mina två transportmedel, cykeln o bilen. Inte en minut utan min teknik.

Men efter att ha läst statistik hela dagen inser jag med kraft att stora delar av vårt samhälle ändå inte lever såhär, än, eller någonsin. Självvalt eller icke så är det en sak vi som jobbar med kommunikation absolut inte får glömma. Trots detta, eller kanske pga det så hoppar jag av glädje när mina föräldrar ringer och ber om hjälp, inte med datorn utan med Facebook. För där finns ju både vänner, barnbarn och släktingar
kanske är steget ändå inte så långt från att ”bara” betala räkningarna på nätet till att prata med barnbarnen på Facebook, gå med i ett forum och beställa nästa semesterresa direkt med hotellet i favoritlandet.

På datorn läser jag om hur man kan göra för att skriva och blogga från sin iPad. Bredvid mig ligger min iphone och i knät har jag min iPad. Så ser det för det mesta ut på helgerna för mig. Försöker låta macbooken vara på vardagarna för att verkligen lära mig använda min iPad fullt ut. Men faktum kvarstår att jag ännu inte riktigt hittat det optimala sättet att blogga från min iPad. Men när jag nu sitter med det och tar mig tid så inser jag att det stora hindret varit hur jag ska få med bilder. Ganska dumt egentligen då jag ju har ett mobile.me konto och dunkar allt mellan mina enheter. Nu sitter jag vid min iPad skriver detta inlägg och nog farao kommer jag att lyckas få med en bild. Det är ju bara att hämta från bilder i molnet
Vill du läsa mer om hur du kan skriva och blogga från din iPad rekommenderar jag att du går in här: skriva och blogga på din iPad

Idag är det tyst på kontoret. Båda mina kollegor är iväg på annat håll och jag sitter i mitt lilla rum. Helt ensam är jag dock inte, hunden ligger och snusar i ”sin” fåtölj bredvid mitt skrivbord. Måste säga att det är grymt mysigt att ha hund på kontoret. Vi är priviligerade och har för det mesta två hundar. Min o makens Softie (Irish Soft Coated Wheaten terrier) och vår kollega Peters blandning som är hälften Jack Russel och hälften Kleine Munsterländer. Ibland kan det gå lite vilt till men för det mesta snusar de gott i vars en stol eller faktiskt ganska ofta på min matta!

Det jag egentligen skulle berätta var inte alls om hundarna utan min lycka över att att äntligen ha beställt ett mer ergonomiskt skrivbord! I flera år har jag funderat på att ha ett höj- och sänkbart skrivbord men det har inte blivit av (och ärligt talat älskar jag mitt stora klumpiga ekbord). Men nu har kroppen börjat säga ifrån och det är dags att ta tag i de där 8 timmarna framför datorn varje dag. Igår åkte jag ut och träffade en av Ikea Business ansvariga, Jonas, som hjälpte mig bestämma vad jag skulle ha och fick mig att på allvar fundera igenom beslutet. Trodde att jag hade gjort det redan innan men kan säga att det vid flera tillfällen ställdes på sin spets. Men beslut fattades till slut och jag beställde ett bord och ett skåp till. Dessutom blev det lite extra utrustning som nog kommer att bli finfint! Så nu har jag några dagar framför mig där jag ska fixa ordning i rummet och i mitten på nästa vecka kommer grejorna

Fram för ett mer ergonomiskt och välutrustat kontor (bilder kommer i nästa vecka)