Välkommen tillbaka säger jag i förstahand till mig själv men även till er som är här och läser! Under sommaren har jag omedvetet medvetet låtit bli att skriva här. Inte för att jag inte velat eller haft något att säga utan helt enkelt för att jag har varit tvungen att prioritera.
Sommaren har i år bestått av jobb, jobb, lite semester, mer jobb och ytterligare lite semester men mest jobb. Det har varit den mest händelserika och roliga sommar jag har haft på länge! Maken och jag har trängt in oss i vårt sovrum med vars ett litet skrivbord, dator, papper och annat nyttigt. Medan ungdomarna har sovit har vi jobbat och när de vaknat har vi spenderat den tid de velat med de och när de sen tröttnat på oss har vi återgått till att jobba. Sen har vi gjort några turer i Sverige för att faktiskt få lite semester. Bilen har tagit oss och alla eller delar av ungdomarna till blandannat Göteborg, Smögen, Blekinge, Småland och Österlen! Nu är det två veckor kvar av sommarlovet och vi fortsätter tränga ihop oss i vårt lilla sovrum! Men sen blir det tillbaks till verkligheten och kontoret igen.
För att sammanfatta det hela så är jag nöjd, inte så utvilad men mentalt tillfredsställd! Kort sagt har det varit en superbt bra sommar och jag ser fram emot härliga höstdagar
Läser i Sydsvenskan om en undersökning som är gjord kring huruvida småföretagare tar semester eller inte.
Semester är en självklarhet för de flesta – utom för småföretagare. En ny undersökning från Företagarförbundet visar att 84 procent eller över fyra av fem av småföretagare jobbar mer än 40 timmar per vecka. Var fjärde tar högst en veckas sommarledighet och ungefär hälften tar högst två veckors semester.
Dessutom jobbar nästan nio av tio småföretagare ändå under sin ledighet, skriver organisationen i ett pressmeddelande.
Frågan jag ställer mig är, hur har de ställt frågan till de här småföretagarna? Har de bara frågat om de tar semester och isåfall när och hur. Eller har de frågat om de här småföretagarna är företagare för att de älskar sitt yrke och gärna lever med den dygnet runt och låter semester, jobb, liv och hobby flyta ihop?
För är det inte så det är för de flesta av oss som driver företag? Oavsett om vi är frilansare, driver butik och/eller har anställda? Är det inte så att vi faktiskt älskar det vi gör och gärna tar med oss jobbet hem, på semestern och på helgen? Åtminstone är det så för mig. Jag vill helst inte skilja på arbete och fritid. Det är ju när jag går i trädgården och påtar som ideérna till min kunds nästa kampanj eller en annan kunds strategiarbete dyker upp i huvudet! Det är ju när jag står i köket och lagar mat till familjen som jag måste ha ett anteckningsblock bredvid för att skriva ner ideérna på nya projekt som poppar upp!
Hade en intressant diskussion med en annan företagande väninna häromdagen. Hon kände sig ”tvingad” att ha ett kontor för att slippa en massa gliringar och konstiga påstående. Det verkar som att icke företagare har svårt att förstå att man gärna både kan och vill stiga upp på morgonen, sätta sig och jobba fast man inte har någon tid att passa eller någon chef som säger till en vad man ska göra. Ett kontor kan däremot ge den där ”lilla” extra tydligheten att ” nu går jag och jobbar”!!
Varför måste det vara så? Varför kan man inte få lov att älska det man gör utan att folk undrar om man inte jobbar lite för mycket och nog borde ta de där fyra veckorna semester! Eller tvärtom att de tror att man går omkring hela dagarna och inte gör något!
En intensiv vecka arbetsmässigt mitt i barnens skolavslutningar har gjort att bloggen får några dagars vila. Men snart snart ska jag reflektera över fler spännande medier och vad som händer med t ex lunarstorm!
Under tiden får ni njuta av en lite rolig reklamfilm
Idag är en sådan där dag när jag älskar att jobba. De flesta går hem vid tolv, resten tar det allmänt lugnt. Dessutom öser det ner ute och barnen vill helst sitta i soffan och kolla film. Då stannar jag kvar på kontoret och jobbar in några extra timmar. Bokför, antecknar, skriver offerter, putsar på kunskaperna och framför allt njuter jag av tystnaden och lugnet som sprider sig.
Imorgon är en ännu bättre dag att jobba på egentligen… men just denna gång får det nog bli mer från hemmakontoret än atéljen
Telefonen ringer. Det är försäljaren Ö som absolut tycker att jag ringer för dyrt med mitt abonnemang. Jaha säger jag, men jag är oerhört nöjd med mitt abonnemang och har ingen intention att byta. Säljaren fortsätter trycka på och babbla en massa om hur bra och billigt det är att ringa med deras bolag. Till slut blir jag så irriterad att jag slänger luren i örat på säljaren. Vilket ger till följd att jag omedelbart blir först på dåligt humör och sen skäms över mitt eget beteende.
En stund senare ringer det på dörren till atéljen. Det är dagens första vilsna person som råkat komma bort sig på vår gård och eftersom det absolut inte finns några andra dörrar så ringer ALLA på vår dörr!! Jag snäser av personen (eftersom jag redan är på dåligt humör) och säger att de har väl ögon att se med. LETA UPP RECEPTIONEN för guds skull!! Sen slänger jag igen dörren och muttrar högt och ljudligt hur oerhört irriterande det är med personer som inte kan läsa skyltar bla bla bla. Går in på mitt rum och kollar mailen. Spam och skräp samsas med konstiga intetsägande epostutskick från företag som inte har en susning om hur man går tillväga när man ska skicka ut nyhetsbrev. Stressen kryper upp i axlarna på mig och snart exploderar jag!
Känner du igen dig?
Jag misstänker att detta inte är ett fenomen som jag är ensam om. Att man hamnar fel och blir på ett uruselt humör bara för att omständigheterna runtomkring för tillfället går åt det hållet! Men tänk om man istället hade avbrutit säljaren i telefonen lite snällt och sagt att det var trevligt att du ringde men jag är verkligen inte intresserad. Jag betalar hellre mer, hoppas du får en bra dag. Och sen lagt på luren snällt och lugnt. Då hade jag inte varit irriterad när det ringde på dörren och hade på ett trevligt sätt kunnat säga till den vilsna personen att det finns en reception runt hörnan. Gå dit och fråga de så kan de säkert hjälpa dig. Det i sin tur hade lett till att jag i lugn och ro kunnat sortera mailen och kanske sett det där nyhetsbrevet från en visst företag och tänkt att oj vad de har gjort detta fel, kanske skulle jag ringa de och erbjuda mina tjänster. Eller så hade jag helt enkelt bara raderat det hela utan att tänka närmare på det.
Dagen hade sedan fortsatt i lugn och ro och det hade varit en glädje att jobba. Väl hemkommen hade man troligen varit lugn och stillsam och tagit en promenad med maken eller en fika med barnen.
Ibland måste man stanna upp och tänka efter så att man verkligen lägger rätt energi på rätt saker och inte tvärtom!
Drar för hundrade gången (på 10 år) på mig de gråaktiga, sladdriga mjukisbyxorna tillsammans med den slafsiga tröjan och de gamla gympaskorna (har dock en alldeles ny träningsbh!) och ger mig ut för att jogga. I spåret ser jag med förundran på de andra motionärerna och konstaterar snabbt en sak. Männen har de senaste joggingskorna med rätt dämpning, de tajta byxorna som gör det lätt att röra sig och den korrekta vindjackan så att de blir lagom svettiga. De är ute och joggar för kanske tredje gången den veckan och stegen är lätta. Kvinnorna i spåret ser ut ungefär som jag. Svetten lackar. Den stickade tröjan var nog inte så bra mot vinden och svetten. Mjukisbyxorna trillar ner och lämnar en halvbar sladdrig mage. Gympaskorna från gympapasset på Friskis för sådär 10 år sedan har trasiga skosnören. De är ute och joggar för kanske tredje gången de senaste 10 åren.
Har jag rätt eller är detta ett fenomen som är inbillat?
Hur kan det vara så att männen nästan alltid har den utrustning som faktiskt krävs för den sport de utöver? Vem har berättat för de att det är bra? Vem har sagt att för att utöva en sport kontinuerligt och ihärdigt är det en fördel om man ser till att ha rätt utrustning, risken är annars att man tröttnar. Varför har ingen talat om detta för oss kvinnor? Eller, varför tror vi kvinnor att vi inte är värda detta? Ingår det i männens uppfostran men inte i vår?
Jag tycker att medias bild av det hela är ganska jämlik, åtmistone när det kommer till reklamen. Dock kan man ju enkelt säga att det skiljer sig när man läser olika tidningar om träning. Om man tex läser Aktiv träning (som är för män) så handlar det mycket om produkter, prylar, kläder och annat som underlättar så att man kan fokusera på sin träning. När man sen läser tex iform (som är för kvinnor) så är allt mycket mer fokuserat på det psykiska planet, att man ska må bra i sin träning. Ofta kan man läsa att det går likabra med en gammal cykel, det viktiga är att man kommer iväg.
Men det är här problemet kommer in. För visst går det bra att ta den gamla cykeln de första gångerna… MEN om man vill fortsätta och faktiskt få bra resultat så får man nog farao köpa den där lite dyrare mer avancerade cykeln. Annars tröttnar man lätt. Det är bara det att det inte är någon som talar om det för oss kvinnor! Och nu kanske du tänker att hon kan väl tänka själv. Jo, så är det. Men det är lätt att man faller i samma gropar man alltid gjort om ingen talar om för en att man kan ta en annan väg runt!
Själv läser jag både ovanstående tidningar för att få till mig det jag behöver. Fortfarande cyklar jag på den gamla oväxlade cykeln. Dock är träningsbh:n bara lite gammal och det finns planer på att jag ska köpa mig ett par joggingskor till. Och just det. Häromdagen köpte jag mitt första ställ med tajta byxor och vindjacka! Jag lovar! Det känns bättre och går snabbare att träna nu. Ingen tvekan om den saken!
Vad händer i rummet idag då? Lite mer avslappnat. Lite mer tankeverksamhet. Idag ska det tas fram kommunikation till MS-fonden att använda inför MS-dagen (26/5). Affischer, broschyr, pressreleaser, skyltar och kanske någon tröja. I eftermiddag blir det genomgång av marknadsplanen som jag håller på att ta fram. Det är roligt, engagerande och framförallt oerhört kreativt
Ibland blir saker och ting inte som man har tänkt sig. De senaste veckorna har varit intensiva både arbetsmässigt och privat. Det har hänt saker som jag aldrig kunnat förutse och jag har även insett att livet är ohört skört. Jag skickar här en stor kram och massvis med hopp om mirakel till T & M. Verkligenheten knackar på dörren och man inser att det fanns en verklig mening den dag Carpe Diem myntades.
Mina inlägg har varit korta och kanske lite osammanhängande på sistone men jag hoppas att förändra det hela och faktiskt komma med en hel del matnyttigt framöver.
Hoppas ni alla får en bra start på den nya veckan!
Ibland går det bara inte. Lite för mycket händer runt omkring för att jag ska ha orka att skriva något bra här. Dagens torsdagskrönika blir istället en utmaning till er som läser detta! Skriv i kommentaren vad ni vill att jag ska skriva om, vad är ni nyfikna på, vad vill ni veta mer om kring medier och marknadsföring? Dessutom vore det superskoj om ni vill tipsa om era egna hemsidor och bloggar, jag läser gärna
Brukar du organisera ditt kaos? Elller du kanske inte har något kaos? I min lilla värld har alla ett kaos, olika stort, men dock ett kaos. Och det finns inget underbarare än att organisera det. Håller ni inte med?
Lyckan att öppna ett nytt tomt excel ark och börja fundera på hur jag bäst kan få koll på det kaos som ligger överst på listan. Kanske är det en budget över hur mycket pengar jag spenderar på lunch. Eller siffror som ska mäta hur många gånger jag har gått ut med hunden i minst 20 minuter. Det bästa är de filer som jag skapar utifrån hur jag ska träna den närmaste tiden. Filerna skapas, trollas med, ändras. Och tillslut så är de färdiga och läggs i en fin liten mapp i datorn. Jag mår toppen! Träningsrundan går snabbare, pengarna är värda mer. Sen ska det kanske göras något i trädgården och oj, då åker excel arken fram igen. Nu ska det räknas, skrivas, mätas, skrivas och dokumenteras. Underbart! Jag lyser som en sol och maken tittar på mig med oförstående blick, ler lite lätt och går strax därifrån.
Men det som är ännu bättre än excelfiler, det är när någon annan har gjort färdiga program som jag kan använda. Här kommer internet och framförallt iPhone och alla dess appar in! Det är underbart Jag njuter! Tekniken hjälper mig att göra ännu mer härliga dokumentationer av allt onödigt och kaosartat i mitt liv! Snart kan jag göra en dokumentation över alla onödiga pengar jag lagt ner på den här sortens program!
För mitt i allt detta organiserande så är det faktiskt så att när jag väl organiserat och dokumentar något. Tja, då är inte det roligt längre! Filen och /eller programmet hamnar långt ner i datorns innandöme och jag tittar omedelbart vidare efter något nytt!
Men vet du vad? Jag njuter och lyser som en sol och denna veckans införskaffade teknik/program som ska organisera mitt liv och mitt kaos är en ny stegräknare från Silva och ett konto på Runkeeper
Och kanske, kanske jag hittar ett nytt program som kan organisera alla mina tidningar i datorn också?
