Tag Archive for 'blogga'

Blogga från din iPad

På datorn läser jag om hur man kan göra för att skriva och blogga från sin iPad. Bredvid mig ligger min iphone och i knät har jag min iPad. Så ser det för det mesta ut på helgerna för mig. Försöker låta macbooken vara på vardagarna för att verkligen lära mig använda min iPad fullt ut. Men faktum kvarstår att jag ännu inte riktigt hittat det optimala sättet att blogga från min iPad. Men när jag nu sitter med det och tar mig tid så inser jag att det stora hindret varit hur jag ska få med bilder. Ganska dumt egentligen då jag ju har ett mobile.me konto och dunkar allt mellan mina enheter. Nu sitter jag vid min iPad skriver detta inlägg och nog farao kommer jag att lyckas få med en bild. Det är ju bara att hämta från bilder i molnet ;-)
Vill du läsa mer om hur du kan skriva och blogga från din iPad rekommenderar jag att du går in här: skriva och blogga på din iPad

PrintFriendly

Journalisterna skriver och läser

Ungefär 15cm hög och 10cm bred, svart med röd kant. Så såg min första dagbok ut,  jag var 7 år gammal och hade börjat första klass den hösten. Anteckningarna är korta och relativt oläsliga, men när jag läser de inser jag hur mycket känsla där är bakom varje bokstav som jag lyckats få ner.

Dagböckerna har följt mig genom åren och beroende på var jag befunnit mig med mina tankar har dagboken fått olika utseende. Under högstadieperioden hade jag flera stycken på samma gång, under gymnasietiden en variant. Men alla finns de sparade i en låda i min garderob och ibland tar jag fram de och njuter av all denna text, alla dessa tankar och känslor som har fått ta plats med hjälp av pennan. Under min uppväxt gick all min lediga tid åt att skriva och läsa. Jag slukade allt som fanns att läsa och sen skrev jag (mer eller mindre bra dock), praktiserade på tidningen Arbetet och på vårt lilla lokala biblioteket. Var övertygad om att jag skulle arbeta som journalist ”när jag blev stor”.

Journalister de skriver om sådant som är viktigt. Journalister kan också vara författare och skriva böcker. DET var det jag ”visste” och trodde på. Journalisterna gjorde det som jag älskade att göra, skriva och läsa. När jag då kopplar allt detta till hur världen ser ut idag så undrar jag varför det är så mycket snack om att tidningarna måste vara först med nyheterna för att inte gå under eller att e-böckerna kommer att slå ut de vanliga traditionella böckerna.
Mitt förstånd säger mig att jag förstår varför det är så mycket snack om det. Tidningarna och förlagen är rädda. Rädda för den nya tiden. Rädda för hur facebook, twitter, wikipedia, wikileaks och alla bloggar ska ta över informationsflödet. Men då tänker jag återigen som jag gjorde som liten. Journalisterna skriver och läser. De skriver det som jag och alla andra vill läsa, djupgående, intressanta, faktabaserade artiklar. Och vissa journalister blir författare och skriver de böcker som jag och alla andra vill läsa. Oavsett om det är digitalt eller analogt. De behöver inte vara rädda. Framför allt behöver deras uppdragsgivare inte vara rädda. För vi vill fortfarande läsa det som skrivs! eller hur?

(jag lär aldrig bli journalist, men jag har en stor tilltro och respekt för yrket och mina drömmar om att skriva har förflyttat sig från mina dagböcker i lådan till bloggandets värld. På mina premisser, ingen annans, bara lite mer öppet ;)

PrintFriendly

Bloggande tjejer och killar

Igår när jag satt och skrev inlägget kring kvinnor och de sociala medierna kom maken in med tidningen City. Där var det en artikel om tonårstjejer och bloggande. Lite roligt då vi har pratat rätt mycket med dottern (14) om det här med bloggar. Hon skriver inte själv, ännu, men läser frekvent ett antal bloggar och refererar numera oftare och oftare till vad bloggtjejerna skriver. När jag läser artikeln i City så får jag ännu mer belägg för det jag har trott. Tjejerna tar sitt dagboksskrivande till nätet. De lämnar böckerna och skriver sina dagliga noteringar på nätet istället. Att sen inte killarna gör detta är inte så konstigt. Vad jag vet så är det mycket mer ovanligt med dagboksskrivande killar, så varför skulle det finnas lika stor andel bloggande killar som tjejer? Det kommer snarare när de blir äldre och har en hobby eller ett intresse. Då jäklar skriver de!

Enligt tidningen City har 36% av tjejer mellan 12-15år en egen blogg. Bland killarna är det 20% som har en egen blogg i åldern 16-25år.

I tidningen Hallandsposten kunde man i helgen läsa om en undersökning gjord kring det här med killars och tjejers internetanvändande:

World Internet Institute, Medierådet och Stiftelsen för internetinfrastruktur, har tagit fram rapporten ”Unga svenskar och internet” där svenska barns och ungdomars internetvanor kartlagts.

Rapporten visar att killar fortsätter att spela ända upp till 20-årsåldern medan flickor byter ut speltiden mot annat. De blir mer intresserade av sina vänner och ägnar mer tid åt sociala nätverk och bloggar, där de skapar eget innehåll genom att kommentera varandras sidor.

Läs hela artikeln här

Om man är mer intresserad av unga barn/ungdomar och deras internetvanor kan man på medierådets hemsida ladda hem hela studien.

Medierådet har tillsammans med World Internet Institute och .SE tagit fram rapporten Unga svenskar och Internet om vad barn 3-16 år gör på nätet. I studien, författad av Olle Findahl, presenteras bland annat resultat kring barns internetvanor, deras egen och föräldrarnas datorkompetens samt hur internet används i skolan.

Hämta studien här

PrintFriendly

Ungdomarnas internet användande

För en tid sen hade jag en diskussion på twitter med en som precis som jag funderade kring det här med vilka skillnader tjejer och killar använder och påverkas av nätet. Dagligen ser jag hur mina ungdomar använder sig av nätet och jag slutar inte att förvånas!

Dottern är snart 14 år och har under det senaste året sminkat sig ganska mycket, med tillåtelse av mig. Vissa dagar har sminket blivit riktigt bra och andra dagar mindra bra, men det är en period av lärdom och jag uppmuntrar henne att lära sig. Dock har man som förälder inte så stort inflytande här utan får snällt se på och konstatera att hon nog lär sig så småningom. Visserligen försöker jag lite smått att berätta hur man kan göra med skuggor och framförallt har jag försökt få henne att förstå vikten av att tvätta av sig sminket för att inte riskera finnar och smutsig hud. De produkter jag har införskaffat är oändliga och mängder som jag inte ens vill tänka på vad det har kostat.

I måndags kom dottern hem från skolan och lite i förbifarten kastade hon ur sig ” jo, mamma, idag har jag varit utan smink hela dagen”. Oj svarade jag, det ser jag nu när du säger det, hur kommer det sig? Jo, svarade hon, nu är det ju sommar och då ska man inte ha smink. I mitt stilla sinne tänkte jag, wow! vilken insikt. Häftigt. Kanske har ngt av allt det jag sagt, gått fram ändå. Dottern fortsatte sedan att berätta att kompisarna inte hade trott henne när hon sagt att hon skulle vara utan smink i skolan och hela sommaren. Men hon stretar på och går till skolan utan smink och med synliga finnar i ansiktet. Strongt tänker jag! I affären samma dag säger hon helt plötsligt att hon behöver nytt rengöringsmedel till ansiktet. När vi kommer bort till hyllan så pekar hon. Den! Den ska vara riktigt bra! (jo, tänker jag, det har jag försökt säga till dig länge!) Men hur vet du det, frågar jag. Jo, det säger en av de bloggare som jag följer, så den vill jag prova! jag böjer mig omedelbart för önskan och införskaffar ”rätt” medel.

Lite senare förstår jag även att det här med att vara utan smink är inte min dotters eget påhitt, eller att hon har lyssnat på mig. Nä… hon har läst en eller flera modebloggar och hon respekterar och litar på att det de tjejerna säger, det är så det är och ska vara! Alltså, inget smink under sommaren för då behöver huden andas och man ska använda ”rätt” produkt för att få bort finnar och annat från huden!

Snacka om att bli påverkad. Snacka om att de kan påverka! Denna gången i ett lyckligt sammanhang. Men jag inser också vikten av att man som förälder hör och lyssnar på vad ens ungdomar pratar om. För de är påverkbara. Och det är kanske inte alltid i lyckliga sammanhang! Även om det just här, i mina ögon, var en superb lärdom de/den gav ut.

Men sonen då, som är 16år? Han som är motsatsen till sin syster och som inte läser en enda blogg. Vad gör han på nätet. Förutom att spela spel? Jo, han lär sig allt som finns att lära sig om mopeder, motorer, dataspel, grafik, hur man göra experiment i köket och annat underligt. Lycklig kom han ner häromdagen och berättade att han skulle filma hela moppemötet som ska ske i helgen och att eftersom han är medlem på det forumet så vet han om att det blir av och kan dessutom ta med sig sina vänner. Trots att hans egen moped ligger fullständigt isär plockad i vårt garage. Så vad har han lärt sig av sitt nätanvändande. Jo, han har fått nya vänner i andra städer. Han har lärt sig att man kan lära sig saker, handgripligen, och ta tag i saker som han vill göra, eftersom det finns information och andra på nätet med samma funderingar. Även här på gott och ont och återigen inser jag att just detta är bra och positivt men att det finns en mängd information som han kanske inte har lika mycket nytta av och som kanske snarare kan förstöra än att lära och att det återigen är jag som förälder som måste kommunicera, lyssna, lära och hjälpa!

Inte bara mina ungdomar utan alla ungdomar använder idag nätet som en självklar del av deras liv. MEN tjejer och killar använder sig av nätet på olika sätt. DET är något vi som marknadsförare måste ha i åtanke när vi planera kampanjer som ska nå ut till den här målgruppen. DET är något som sen följer de här personerna genom livet. Det tar inte slut den dag de blir 20. Kanske förändras det något, men de har med sig en erfarenhet som ingen av oss andra har haft möjligheten att få. Vi som vuxna, marknadsförare, föräldrar måste lyssna, betrakta och ta till oss hur den nya generationen killar och tjejer använder sig av dagens medier. Vi måste ta med i beräkningen att de växer upp med något som vi andra har fått lära oss i vuxen ålder. Det är spännande. Det är svårt. Det är aningen obegripligt och aningen svårhanterligt. Men vi måste ta det till oss. Här och nu!

Som förälder, vuxen och marknadsförare säger jag tack och lov för internet! Jag är en lyckligt lottad förälder som har barn som får möjligheten att växa upp med internet som hjälpmedel i deras väg ut i livet!

PrintFriendly

Ge mig ett tips – torsdagskrönika

Ibland går det bara inte. Lite för mycket händer runt omkring för att jag ska ha orka att skriva något bra här. Dagens torsdagskrönika blir istället en utmaning till er som läser detta! Skriv i kommentaren vad ni vill att jag ska skriva om, vad är ni nyfikna på, vad vill ni veta mer om kring medier och marknadsföring? Dessutom vore det superskoj om ni vill tipsa om era egna hemsidor och bloggar, jag läser gärna :)

PrintFriendly

Varför blogga?

Varför bloggar man, egentligen? Varför bloggar jag? Varför bloggar du? Om du bloggar vill säga!

Min första blogg var egentligen mer som en dagbok över min tid och över vad som hände med mig när jag fick MS. Den hjälpte mig på vägen att må bra igen och när jag väl kände att nu ”klarar” jag mig, då släppte jag den bloggen. Då hade jag redan börjat blogga på Veckans middag och så småningom bestämde jag mig även för att blogga här på Salamander. Forfarande är det lite ryckigt här på Salamander men jag försöker hålla mig inom ramen för vad jag funderar på i mitt företagande, medievärlden och B2B. Min förhoppning är att jag ska kunna förmedla vidare det jag tycker är intressant. Genom att dessutom skriva ner det här blir det på något sätt allvar!

Så har även min man funderat och startade (trots att han sagt att han aldrig skulle göra det) en blogg (den hittar ni här). Inte så mycket för att informera en värld utanför utan för att faktiskt hålla reda på vad han egentligen gör hela dagarna. På något sätt få ett synligt resultat genom att visa det i en blogg. För oss som är egenföretagare eller småföretagare tycker jag det är ett suveränt sätt att hålla reda på sina projekt. Sen är det inte säkert att man kan skriva om allt men genom att faktiskt skriva ner en del, officiellt, så måste man även tänka till och fundera igenom det man gör. Något som jag tror det är lätt att man missar.

Hos Disruptive hittade jag den här korta men informativa film kring företagsbloggande. Mer kan man läsa här. Dessutom hittar du en liten bloggskola hos Mymlan här.

Så varför inte börja blogga?

PrintFriendly

Den sociala revolutionen

Mitt bidrag denna dag till den sociala världens härlighet är denna film. Själv önskar jag just nu att jag hade mer att säga. Vill gärna skriva ett bra, intressant och tankeväckande inlägg. Men det står still. All min hjärnverksamhet är just nu fokuserad på jobb. Planering hit och planering dit. Annonser som ska levereras i tid till rätt adress. Annonser som ska bokas. Kampanjer som ska planeras. Det är roligt, intensivt och inspirerande. Men det tar all min energi. På ett bra sätt, egentligen. Men just nu önskar jag ändå att det fanns lite kraft över till att skriva här. Men jag får nöja mig med detta och hoppas att idéerna och tankarna väcks snart.

PrintFriendly

RSS flöde en tidig lördag morgon

Såhär en tidig lördagmorgon sitter jag i soffan med datorn i knät, teven surrar, bredvid mig snarkar hunden och övriga huset är tyst av sovande tonåringar o make. Så vad gör man då en tidig lördag?
Tja, jag vet inte med er men själv har jag suttit en stund och svarat på en del mail som jag inte hunnit med i veckan och nu sitter jag och kollar av RSS flödet som ligger i inboxen.
Det är förresten ett underbart sätt att hålla koll på de bloggar och hemsidor som man gärna vill läsa men kanske inte hinner besöka varje dag. Jag får helt enkelt ett mail så fort de har uppdaterat sin sida. Sen kan jag i lugn o ro, som exempelvis nu, läsa alla inlägg.Läste precis ett inlägg från ZtrixQ.se där han lagt upp 11 kreativa och roliga reklambilder hysteriskt roligt! Men där fanns även ett lite nyttigt inlägg kring hur man lägger in en Google Buzz knapp i sin blogg. På den nystartade bloggen lagerwall.com tipsades det om en bra kaffelåt och härliga bilder till. Dessutom var där lite funderingar kring hans senaste projekt. Mymlan hade i sitt senaste inlägg funderat kring det som händer i Bjästa. I just den frågan kan man läsa DNs funderingar här. Även på Medievärlden kan man läsa om händelsen i Bjästa.

Lite trevlig läsning kan man göra på Bokcirkeln. Senaste inlägget handlar om en fransk deckarserie som man uppenbarligen inte ska missa :)

Sist men inte minst denna morgon så ska jag bita tag i och läsa vad Ronnestam skriver om hur man får sin blogg att bli världsbäst :)

Vad gör ni en lördagmorgon?

PrintFriendly

Mitt förhållande till mat eller hur man kan lära sig saker med tiden

Mymlans bloggtema denna veckan är att man ska beskriva sitt förhållande till mat. För de av er som följer mig kontinuerligt vet ni säkert att jag även har en blogg till. Detta är min ”bebis” mitt ”skötebarn”, nämligen min matblogg Veckans middag. Så när detta bloggtemat dök upp tänkte jag att jag absolut måste skriva ett inlägg kring mitt förhållande till mat och hur det har påverkat mig.

För tio år sedan stod jag en dag i köket (ganska ovanligt vid den här tidpunkten i mitt liv) och tillagade köttbullar. Familjen, då bestående av två små barn, barnens pappa och en hund, satte sig ner för att äta och tog första tuggorna. Sonen spottade snabbt ut maten på tallriken och tittade på mig med förskräckta ögon. Snabbt därefter gjorde dottern likadant. Efter att själv ha smakat på köttbullarna åkte de snabbt ut i köket och det blev ett samtal till närmaste pizzeria. Lite senare samma kväll la jag upp den oätliga maten på en tallrik och tänkte att istället för att slänga den kunde åtminstone hunden få i sig lite ”husmanskost”. Hunden luktade på maten, tittade med sin mörka blick på mig, gnydde och gick omedelbart ut från köket, utan att ha rört maten!

Detta var bara en av många gånger då jag totalt misslyckades i köket. Jag, som är uppväxt med oerhört kulinariska och duktiga matlagande föräldrar. I mitt barndomshem testades den ena rätten efter den andra. Det var 70-tal och det skulle vara allt från linsgrytor till rotfruktsgratänger. Under 80-talet förkovrade vi oss i färdiga fiskpinnar och köttfärssås men också i Flygande Jakob eller kokt höna med currysås. Detta mixades med långkok, hembakat bröd, hemlagade marmelader och goda kakor. Men man kan nog säga att jag hade en bra mat uppfostran och har aldrig hamnat ”fel” när det kommer till maten jag ätit. Det har aldrig diskuterats mat i huset utan det har bara varit en naturlig del av vardagen.

Det har gått 10 år sedan jag totalt misslyckades med mina köttbullar och vägen fram till där jag är idag har varit kantad av misslyckade såser, dödbakade bröd, överkokt potatis och råa stekar. Men för några år sedan ändrades plötsligt min inställning till maten. Jag ville verkligen inte köpa färdig mat längre utan ville att den skulle vara äkta och ”tala” till mig. Dessutom gav mitt liv just vi det här tillfället mig möjlighet att testa mina vingar och faktiskt ta tag i det här med matlagning. Idag är det framför allt jag i vår familj som lagar maten. Jag älskar att stå i köket och laga den ena rätten efter den andra. Jag har lärt mig hur jag ska smaksätta och hur jag ska ”rädda” maten och jag njuter varje dag. Så mitt förhållande till mat har förändrats genom åren och jag njuter av det! Fortfarande anser jag mig ha en sund inställning till mat och jag är mån om att lära mina barn att låta maten vara en naturlig del av deras vardag.

Men en sak är säker och det är att mina barn aldrig kommer att låta mig glömma de köttbullar som inte ens hunden ville äta!

PrintFriendly

Att avsluta saker

I måndags dök det upp en länk på twitter från Mymlan. Hennes bloggtema denna veckan handlade om avslut och hon uppmanade alla som ville att skriva ett inlägg om avslut och länka till henne. Jag gillar hela tanken med att man är flera bloggare som skriver om samma ämne. T ex kan ni följa FBTW på min matblogg denna veckan. Så varför inte skriva om avslut. Det är ett ämne som å ena sidan väcker en massa funderingar i huvudet på mig och å andra sidan blir det helt tomt.

Låter tankarna snurra runt och en av sakerna som dyker upp är mitt skrivprojekt jag höll på med i somras. Har jag avslutat det? Egentligen inte. Men det har hamnat i byrålådan och jag har gått vidare. Så det kan väl inte kallas ett avslut? För massvis med år sedan avslutade jag en relation men eftersom vi har barn ihop pågår relationen som föräldrar alltid. Alltså inget helt avslut där heller. Men ett arbetsprojekt då? Där kan jag väl hitta ett avslut och skriva om? Både och. Där också. De flesta av mina arbetsprojekt är pågående projekt som aldrig riktigt avslutas. Det skulle då vara när faktiskt en kund bestämt sig för att jobba med någon annan. DET är ju riktigt jobbigt och något man varken vill tänka på, ta upp till ytan eller ens ta i. Men det är kanske det man borde? Ta fram den där kunden. Arkivera mapparna på en hårddisk och lägga denna hårddisk djupt i en låda någonstans. Slänga alla papper relaterade till den här kunden. Slänga allt annat fysiskt. Men oj vad det är svårt! Jag kan faktiskt bli lite motiverad, ändå, när jag tittar upp från datorn och in i bokhyllan. Ser pärmen som tillhör den där kunden, fundera en stund på hur jag kan göra för att kanske börja jobba med kunden igen eller kanske hitta en liknande kund. Området kan jag ju. Så nä.. jag vill nog inte avsluta den där kunden ändå. Helt.

Det var inte så enkelt att skriva om ett specifikt avslut för min del. Jag önskar att jag kunde skriva om min sjukdom, MS, och säga att den gick att avsluta. Men det går liksom inte. Den följer mig genom livet, däremot har jag lärt mig att leva med den och det kanske kan räknas som ett avslut. Ett avslut på funderingarna kring hur hemskt det är att ha en sådan sjukdom. Ett avslut kring att inte varje morgon känna efter i kroppen om allt fungerar som det ska. Helt enkelt ett avslut som gör att jag accepterar att jag har sjukdomen, lever med den och helt enkelt trivs ändå!

Nu avslutar jag detta inlägg och hoppas på att många andra gör intressanta inlägg kring detta ämne!

PrintFriendly