Följer debatten som pågår just nu kring huruvida man på sin arbetsplats får lov att använda facebook eller twitter. Egentligen blir jag mest arg när jag hör debatten. Men jag försöker vara konstruktiv i mina funderingar även om det inte alltid är så lätt. Att förbjuda de sociala medierna eller för all del internet på arbetsplatser känns som att förbjuda en från att ringa ett samtal hem på arbetstid. Lyssnade på BritStakston, JMW, och Viveka Dahl, Trafikverket, på SVT gomorron idag (se inslaget längst ner) och jag undrar om jag inte har förflyttats till lågstadiets alla tjafsiga föräldramöte där man vill förbjuda både det ena och det andra samtidigt som man är för andra kollektiva insatser. Vart tog den fria, demokratiska människan vägen i allt detta? Den människan som kan tänka själv och som vet var gränserna går. Inte för att någon har förbjudit saker och ting utan för att man har lärt sig hur man bör och ska fungera för att man ska må bra och ha ett bra liv. Respekt för livet. Respekt för sitt arbete och respekt för sina medmänniskor. Att sätta upp förbud i samhället så att andra människor inte ska ta skada är en sak. Men att sätta upp förbud för att man inte riktigt har koll på saker och ting och är en aning rädda är fel.
När jag följer debatten så undrar jag emellanåt om vi har förflyttats bakåt i tiden till när Beatles intog radioapparaterna och alla ungdomar njöt medan de vuxna förbjöd! Vad blev det av det??
Här kämpar vi marknadsförare med att få företagen att förstå vikten av att finnas i de sociala medierna ,och sakta men säkert börjar det släppa, då börjar , vissa, företag sätta stopp för de anställda! Hur går det ihop? Att som företag å ena sidan finnas i de sociala medierna,för där är kunderna, men å andra sidan inte tillåta de anställda att finnas där. Det kallar jag dubbelmoral!
Här är några fler bra inlägg om detta ämne: Mindpark, Joakim Jardenberg, Metro
