Ibland hamnar man i situationer som ger hjärnan en ny kick, ungefär som kroppen får vid ett tufft träningspass. En kick där hjärnan får ta emot nya inspirerande tankar och nya intryck. Så var det för mig i fredags. Sen ett tag tillbaka är jag inblandad i ett nytt projekt och nu skulle jag för första gången träffa de övriga i gruppen. Gruppen består av ett antal människor från olika företag/skolor i matvärlden, några kunde tyvärr inte komma men i fredags var det förutom mig bland annat personer från Smakplats, Smaka på Skåne och Göinge restaurangskola. Diskussionerna kring vårt projekt var intressanta, djupdykande och inspirerande. Helt enkelt en hjärnkick (kan man kalla det så?)….

Har du någonsin sökt på ditt eget namn på Google? Gör det! Det ger dig enorm lärdom om hur andra människor uppfattar och ser på dig. På Google är du aldrig anonym, men du kan åtminstone se till att veta vad som skrivs om dig och hur andra uppfattar den informationen. Se på dig själv med andras ögon och omedelbart lär du dig själv något.

När du väl gjort detta är det upp till dig själv vad du gör med den informationen. Är det något du vill och kan förändra så har du åtminstone en möjlighet att göra det när du väl vet om det. I annat fall tycker jag du ska luta dig tillbaka och njuta av faktumet att du faktiskt finns där

Själv blir jag lika glad, förvånad och förundrad varje gång jag gör den här sökningen. Lite pinsamt men ändå en härlig ego känsla att se sitt eget namn i olika situationer….

Staffanstorps kommun leder väg för Sveriges alla kommuner ( och företag) genom att våga ta steget ut i verklighetens offentlighet. De vågar kommunicera med sina medborgare på alla de platser där medborgarna befinner sig. Jag hoppas att fler tar detta steget och öppnar upp för dialog. En dialog som kan och bör ske på den egna webbplatsen.

WordPress, sociala medier, öppenhet, tillgänglighet, finnas där för medborgarna, allt handlar om kommunikation och att kommunicera! Att kommunicera är en rättighet som vi människor tog fasta vid redan vid tidernas begynnelse. Det är den förmågan som har gjort att vi kommit så långt som vi gjort idag.

Den förste april (dock ej ett skämt) skrev Joakim Jardenberg såhär om Staffanstorps kommun:

Plötsligt händer det. Staffanstorp, skånsk kommun med 22000 innevånare, tar täten i att modernisera vårt offentliga Sverige. Visst har det gjorts många bra myndighetsprojekt tidigare, tex brukar jag hylla UDbloggen, Salem, Engelska skolan i Nacka och RAÄ – och på måndag släpps en grymt spännande sajt. Men på kommunernas webbplatser har det varit svårt och trögt. Men nu tror jag proppen går ur, och i första leden står Staffanstorp. Här verkar man ta helheten på allvar. Det är helt underbart.

Elin Johansson på Wilson Creative skrev den 1/4 såhär på Wilsonbloggen:

Staffanstorps kommun imponerar med sin nya hemsida!

Först och främst väljer de att basera den helt på open source-verktyget WordPress. Något som är ganska unik när de flesta andra kommunerna köper in dyra licenslösningar för miljoner.

Funktionerna på hemsidan är inte i sig unika men tillsammans känns det väldigt nytt och fräscht på en kommuns hemsida. Det finns alltid information om vem som skrivit artikeln, när den skrevs och de bjuder in till dialog med en tydlig kommenteringsmöjlighet på allt. Dessutom är sidan lättnavigerad och snyggt designad.

Idag på morgonen öppnar jag dagens Sydsvenskan och läser deras artikel där de intervjuat Ingela Richardson och Johan Edlund, båda underbara personer som jag haft mycket kontakt med under projektets gång. Såhär skriver Sydsvenskan i sin inledning:

Tillgängligare, billigare och snyggare. Staffanstorps nya hemsida bryter ny mark i webbvärlden.

– Hemsidan är gjord ut­ifrån ledordet tillgänglighet. Vi ville göra en sida som är så flexibel för användaren som möjligt, säger Johan Edlund som är webbutvecklare och designer och som ligger bakom mycket av utformningen av den nya hemsidan.

Det ska bli fantastiskt roligt att följa fortsättningen av denna utveckling och framför allt hur alla oerhört duktiga redaktörer inom Staffanstorps kommun kommer att jobba vidare med projektet.

Medan jag skriver detta läser jag ett inlägg på twitter från @magnusang där han skriver: På TV: om dagisfröknar som twittrar om vad barnen gör och är förgyller föräldrarnas dag. #TV4 #innovativt

Hittade sen länken till inslaget på Nyhetskanalen.

Snacka om att använda sig av tekniken och att kommunicera. Jag blir glad ända in i själen!

Häller upp ett glas vin och skålar för mig själv och alla de 80 personer jag den senaste månaden träffat på. Tack för allt ni lärt mig och tack för det tålamod ni haft med allt det nya som jag lärt ut till er och försökt få er att förstå på bästa, enkla sätt.

Under en månad har jag lärt ut de övergripande tankarna kring de sociala medierna och hur man bör tänka kring en ny webbplats tillsammans med wordpress som verktyg. Det har varit intressant, tufft, lärorikt och fantastiskt roligt! Grupperna bestod av 10 personer per grupp som jag träffade vid två tillfällen, en halvdag i taget.

Under den här månaden har jag lärt mig mycket om människor och hur vi fungerar och tänker, jag har även lärt mig ännu mer om hur det är att vara utbildare.

Jag böjer ödmjukt mitt huvud för att jag fick vara den som fick vara med om just detta projekt!

Läser ett inlägg från The Harte of Marketings blogg som kom i förra veckan (det har legat i inboxen ett tag…puh), just detta innehåller en tillbaka blick på hur det var att i USA på ett stort Fortune 500 företag få möjligheten att starta upp en blog. Året var 2006 och allt var i sin linda. Intressant att läsa hur Beth Harte gjorde när hon startade upp denna sin första företagsblogg och hur hon fick fullt stöd från ledningen, hade full koll på regelverket, skrev en hoper med inlägg och pang. Inget hände! Konstigt? Nä, det tycker hon inte såhär i efterhand och jag håller med henne. För med allt som har med kommunikation att göra, oavsett vilken sorts marknadsföring man väljer att använda så måste man i alla lägen ha med sig sitt företag inifrån. Det gör att saker och ting blir så mycket enklare. Speciellt när man pratar de sociala medierna. Men hur gör man då? Beth Harte på The Harte Marketing har några intressanta punkter man kan börja med:

Hur bedömer du ditt företags kultur?

För att kunna avgöra om din organisation är redo för sociala medier, måste du först avgöra vad kultur är. Här är några saker du bör tänka på:

- Hur ser den inre kemin i företaget ut? Rivalitet eller Rapport?
- Är kunden (internt och externt) huvudfokus? Eller är det en dagordning?
- Vem kontrollerar budgeten?
- Hur ser den politiska scenen ut?
- Är de anställda sociala?
- Hur ser nivån på samarbete ut?
- Arbetar du för en social organisation?
- Har du stöd från ledningen?
- Har du gatekeeper* stöd?
- Känner du dina kunder?
- Hur stor är risknivå?

Hela inlägget från Beth Harte kan du läsa här.

*gatekeeper [geⁱ´tki:pə] (engelska), ‘grindvakt’, begrepp inom medie- och kommunikationsforskning som betecknar de mekanismer som styr urvalet av nyheter i massmedier och andra informationskanaler.

Egentligen borde jag inte börja detta inlägg med att be om ursäkt, men det tänker jag göra ändå. Ursäkten ligger i att jag inte har uppdaterat här sedan i oktober (usch, fy, blää) och att jag dessutom inte talat om för er som är här varför. Nu såhär i mitten på januari och in på det nya året känns det lite underligt att be om ursäkt och ge en förklaring i efterhand. Så jag nöjer mig med att säga förlåt.

Välkommen hit är början på nästa mening. Min förhoppning är att jag under de kommande månaderna kommer att skriva åtminstone något inlägg i veckan och ja, jag lovar att berätta om jag får för mycket att göra och inte hinner med.

Sitter just nu och funderar på ett inlägg som kommer att handla om hur vi föräldrar hanterar våra barns internetanvändande, inspirerat av en fråga som dök upp i Bubblan på Facebook.  Utöver det hoppas jag kunna skriva om och länka ut till intressant information som har att göra med hur vi kommunicerar i olika medier. För kommunikation är det vi alla sysslar med. Frågan är bara var och när vi valt var, hur.

Testar att ha ett konto på Youtube för att kunna dela med mig av de filmer jag gillar…

Här kommer första listan…

Ungefär 15cm hög och 10cm bred, svart med röd kant. Så såg min första dagbok ut,  jag var 7 år gammal och hade börjat första klass den hösten. Anteckningarna är korta och relativt oläsliga, men när jag läser de inser jag hur mycket känsla där är bakom varje bokstav som jag lyckats få ner.

Dagböckerna har följt mig genom åren och beroende på var jag befunnit mig med mina tankar har dagboken fått olika utseende. Under högstadieperioden hade jag flera stycken på samma gång, under gymnasietiden en variant. Men alla finns de sparade i en låda i min garderob och ibland tar jag fram de och njuter av all denna text, alla dessa tankar och känslor som har fått ta plats med hjälp av pennan. Under min uppväxt gick all min lediga tid åt att skriva och läsa. Jag slukade allt som fanns att läsa och sen skrev jag (mer eller mindre bra dock), praktiserade på tidningen Arbetet och på vårt lilla lokala biblioteket. Var övertygad om att jag skulle arbeta som journalist ”när jag blev stor”.

Journalister de skriver om sådant som är viktigt. Journalister kan också vara författare och skriva böcker. DET var det jag ”visste” och trodde på. Journalisterna gjorde det som jag älskade att göra, skriva och läsa. När jag då kopplar allt detta till hur världen ser ut idag så undrar jag varför det är så mycket snack om att tidningarna måste vara först med nyheterna för att inte gå under eller att e-böckerna kommer att slå ut de vanliga traditionella böckerna.
Mitt förstånd säger mig att jag förstår varför det är så mycket snack om det. Tidningarna och förlagen är rädda. Rädda för den nya tiden. Rädda för hur facebook, twitter, wikipedia, wikileaks och alla bloggar ska ta över informationsflödet. Men då tänker jag återigen som jag gjorde som liten. Journalisterna skriver och läser. De skriver det som jag och alla andra vill läsa, djupgående, intressanta, faktabaserade artiklar. Och vissa journalister blir författare och skriver de böcker som jag och alla andra vill läsa. Oavsett om det är digitalt eller analogt. De behöver inte vara rädda. Framför allt behöver deras uppdragsgivare inte vara rädda. För vi vill fortfarande läsa det som skrivs! eller hur?

(jag lär aldrig bli journalist, men jag har en stor tilltro och respekt för yrket och mina drömmar om att skriva har förflyttat sig från mina dagböcker i lådan till bloggandets värld. På mina premisser, ingen annans, bara lite mer öppet

Tänk dig en värld där alla gör precis som de själva vill utan att lyssna på vad andra säger. Tänk att leva i ett förhållande där ingen lyssnar på den andre. Tänk att jobba på en arbetsplats där ingen lyssnar när du talar. Det skulle blir kaos! Rent ut sagt kalabalik! Men om vi istället vänder på det och lyssnar. Då får vi en helt annan vändning på det som ska sägas och på det som sägs. För där är faktiskt någon som lyssnar i andra änden. Helt plötsligt vill man prata. Helt plötsligt vill man lyssna tillbaka. Så är det inom marknadsföringen också!

Minns min första utbildning i marknadsföring där läraren lät oss jobba uteslutande i projektform och där alla inlärning skedde med hjälp av case. Han lärde oss att grunden i marknadsföring byggs av olika stenar och att en av de är att lyssna! Utan den faller en del av fundamentet.

Att lyssna på sina kunder är inget nytt. Tvärtom så har företag i alla år kämpat för att hitta sätt att lyssna på sina kunder, det har dock inte alltid varit så lätt. Men de nya sociala mediekanalerna ger företagarna fler möjligheter och även om det fortfarande inte är lätt så finns det åtminstone fler vägar att gå och det förenklar! Men framför allt kanske det är så att om företagen inte lyssnar märks det så mycket tydligare nuförtiden och det kanske gör att de som inte lyssnar, börjar!

Läser på Dagens media om hur Volkswagen satsar hela sin senaste kampanj enbart i de sociala medierna. Kampanjen marknadsförs med filmer på youtube och med en facebooksida. Tanken är att attrahera en yngre målgrupp. Jag gillar!!
Ska bli intressant att följa det hela! Hoppas även att de företag som inte är så stora som just VW ser vad det kan ge för möjligheter om man överväger att använda sig av dessa medier.