Frågan är om denna tjejs framtidstankar är att jobba på Apple eller att göra skivor 
Uppenbarligen har hon landat ett skivkontrakt… när hör Steve Jobs av sig till nästa reklamfilm??
(jag fick nys om detta hos Mashable)
Tag Archive for 'tonåringar'
Idag var det så dags för vårens sista föreläsning. Denna gång var det en klass på Jensen gymnasiet som skulle få hör allt om hur det är att jobba som projektledare. Extra roligt då deras lärare kommer från reklambranschen och har varit projektledare under många år. Hon insåg dock vikten av att ta in någon annan utifrån och jag hoppas att eleverna tyckte likadant!
Är kanske inte den bästa tidpunkt att dyka in kl. 15.00 den 2 juni… första sommardagen och alla andra är påväg till studentskivorna… menmen.. de lyckades sitta stilla och lyssna på vad jag sa. De flesta verkade hyfsat intresserade och något av allt det jag sa stannar säkert kvar 
Men det är oerhört lärorikt att vara ute i skolorna och föreläsa. De intryck man får och emellanåt frågor är annorlunda och kommer från personer som är nästan vuxna och snart påväg ut i arbetslivet på riktigt. Men de är fortfarande ändå barn. Den kombinationen blir intressant och jag tycker nog att alla som jobbar i näringslivet borde gå därifrån och gå ut och prata med ungdomarna och berätta hur det är!
Oavsett så är jag glad att jag får vara en del av de som ingår i Transfer! Längtar redan till nästa tillfälle
Igår när jag satt och skrev inlägget kring kvinnor och de sociala medierna kom maken in med tidningen City. Där var det en artikel om tonårstjejer och bloggande. Lite roligt då vi har pratat rätt mycket med dottern (14) om det här med bloggar. Hon skriver inte själv, ännu, men läser frekvent ett antal bloggar och refererar numera oftare och oftare till vad bloggtjejerna skriver. När jag läser artikeln i City så får jag ännu mer belägg för det jag har trott. Tjejerna tar sitt dagboksskrivande till nätet. De lämnar böckerna och skriver sina dagliga noteringar på nätet istället. Att sen inte killarna gör detta är inte så konstigt. Vad jag vet så är det mycket mer ovanligt med dagboksskrivande killar, så varför skulle det finnas lika stor andel bloggande killar som tjejer? Det kommer snarare när de blir äldre och har en hobby eller ett intresse. Då jäklar skriver de!
Enligt tidningen City har 36% av tjejer mellan 12-15år en egen blogg. Bland killarna är det 20% som har en egen blogg i åldern 16-25år.
I tidningen Hallandsposten kunde man i helgen läsa om en undersökning gjord kring det här med killars och tjejers internetanvändande:
World Internet Institute, Medierådet och Stiftelsen för internetinfrastruktur, har tagit fram rapporten ”Unga svenskar och internet” där svenska barns och ungdomars internetvanor kartlagts.
Rapporten visar att killar fortsätter att spela ända upp till 20-årsåldern medan flickor byter ut speltiden mot annat. De blir mer intresserade av sina vänner och ägnar mer tid åt sociala nätverk och bloggar, där de skapar eget innehåll genom att kommentera varandras sidor.
Om man är mer intresserad av unga barn/ungdomar och deras internetvanor kan man på medierådets hemsida ladda hem hela studien.
Medierådet har tillsammans med World Internet Institute och .SE tagit fram rapporten Unga svenskar och Internet om vad barn 3-16 år gör på nätet. I studien, författad av Olle Findahl, presenteras bland annat resultat kring barns internetvanor, deras egen och föräldrarnas datorkompetens samt hur internet används i skolan.
För en tid sen hade jag en diskussion på twitter med en som precis som jag funderade kring det här med vilka skillnader tjejer och killar använder och påverkas av nätet. Dagligen ser jag hur mina ungdomar använder sig av nätet och jag slutar inte att förvånas!
Dottern är snart 14 år och har under det senaste året sminkat sig ganska mycket, med tillåtelse av mig. Vissa dagar har sminket blivit riktigt bra och andra dagar mindra bra, men det är en period av lärdom och jag uppmuntrar henne att lära sig. Dock har man som förälder inte så stort inflytande här utan får snällt se på och konstatera att hon nog lär sig så småningom. Visserligen försöker jag lite smått att berätta hur man kan göra med skuggor och framförallt har jag försökt få henne att förstå vikten av att tvätta av sig sminket för att inte riskera finnar och smutsig hud. De produkter jag har införskaffat är oändliga och mängder som jag inte ens vill tänka på vad det har kostat.
I måndags kom dottern hem från skolan och lite i förbifarten kastade hon ur sig ” jo, mamma, idag har jag varit utan smink hela dagen”. Oj svarade jag, det ser jag nu när du säger det, hur kommer det sig? Jo, svarade hon, nu är det ju sommar och då ska man inte ha smink. I mitt stilla sinne tänkte jag, wow! vilken insikt. Häftigt. Kanske har ngt av allt det jag sagt, gått fram ändå. Dottern fortsatte sedan att berätta att kompisarna inte hade trott henne när hon sagt att hon skulle vara utan smink i skolan och hela sommaren. Men hon stretar på och går till skolan utan smink och med synliga finnar i ansiktet. Strongt tänker jag! I affären samma dag säger hon helt plötsligt att hon behöver nytt rengöringsmedel till ansiktet. När vi kommer bort till hyllan så pekar hon. Den! Den ska vara riktigt bra! (jo, tänker jag, det har jag försökt säga till dig länge!) Men hur vet du det, frågar jag. Jo, det säger en av de bloggare som jag följer, så den vill jag prova! jag böjer mig omedelbart för önskan och införskaffar ”rätt” medel.
Lite senare förstår jag även att det här med att vara utan smink är inte min dotters eget påhitt, eller att hon har lyssnat på mig. Nä… hon har läst en eller flera modebloggar och hon respekterar och litar på att det de tjejerna säger, det är så det är och ska vara! Alltså, inget smink under sommaren för då behöver huden andas och man ska använda ”rätt” produkt för att få bort finnar och annat från huden!
Snacka om att bli påverkad. Snacka om att de kan påverka! Denna gången i ett lyckligt sammanhang. Men jag inser också vikten av att man som förälder hör och lyssnar på vad ens ungdomar pratar om. För de är påverkbara. Och det är kanske inte alltid i lyckliga sammanhang! Även om det just här, i mina ögon, var en superb lärdom de/den gav ut.
Men sonen då, som är 16år? Han som är motsatsen till sin syster och som inte läser en enda blogg. Vad gör han på nätet. Förutom att spela spel? Jo, han lär sig allt som finns att lära sig om mopeder, motorer, dataspel, grafik, hur man göra experiment i köket och annat underligt. Lycklig kom han ner häromdagen och berättade att han skulle filma hela moppemötet som ska ske i helgen och att eftersom han är medlem på det forumet så vet han om att det blir av och kan dessutom ta med sig sina vänner. Trots att hans egen moped ligger fullständigt isär plockad i vårt garage. Så vad har han lärt sig av sitt nätanvändande. Jo, han har fått nya vänner i andra städer. Han har lärt sig att man kan lära sig saker, handgripligen, och ta tag i saker som han vill göra, eftersom det finns information och andra på nätet med samma funderingar. Även här på gott och ont och återigen inser jag att just detta är bra och positivt men att det finns en mängd information som han kanske inte har lika mycket nytta av och som kanske snarare kan förstöra än att lära och att det återigen är jag som förälder som måste kommunicera, lyssna, lära och hjälpa!
Inte bara mina ungdomar utan alla ungdomar använder idag nätet som en självklar del av deras liv. MEN tjejer och killar använder sig av nätet på olika sätt. DET är något vi som marknadsförare måste ha i åtanke när vi planera kampanjer som ska nå ut till den här målgruppen. DET är något som sen följer de här personerna genom livet. Det tar inte slut den dag de blir 20. Kanske förändras det något, men de har med sig en erfarenhet som ingen av oss andra har haft möjligheten att få. Vi som vuxna, marknadsförare, föräldrar måste lyssna, betrakta och ta till oss hur den nya generationen killar och tjejer använder sig av dagens medier. Vi måste ta med i beräkningen att de växer upp med något som vi andra har fått lära oss i vuxen ålder. Det är spännande. Det är svårt. Det är aningen obegripligt och aningen svårhanterligt. Men vi måste ta det till oss. Här och nu!
Som förälder, vuxen och marknadsförare säger jag tack och lov för internet! Jag är en lyckligt lottad förälder som har barn som får möjligheten att växa upp med internet som hjälpmedel i deras väg ut i livet!
I fåtöljen sitter ena sonen, dator i knät och hörlurar på. I stora soffan sitter maken med dator i knät, bredvid sitter dottern med dator i knät. I lilla soffan sitter jag själv, utsträckt, även jag med dator i knät och hörlurar på. Teven är på med en actionfilm som vi alla fyra både ser och inte ser. Plötsligt säger maken något. Han har precis läst ett intressant inlägg på en blogg han följer. Vi lyssnar alla och diskussionen är igång en stund, innan vi alla återgår till vårt eget.
Sen tar sonen av sig ena hörluren, böjer sig fram och ber sin pappa lyssna på en låt han precis hittat. En stund senare har maken/pappan fått lite ny musik att fundera på. Dottern knackar mig på axeln och ber mig läsa texten hon precis skrivit inför ett skolprojekt. Vi går igenom den tillsammans innan hon fortsätter skriva.
Allt detta händer en vanlig, alldeles normal, söndagkväll i vårt hus.
Utifrån ser det nog inte riktigt klokt ut och vi skojar ofta om det. Men för oss är det det ultimata. Vi kan på en och samma gång göra det vi själva tycker bäst om, lyssna på vår egen musik, surfa på våra egna favoritsiter, samtidigt som vi faktiskt umgås och emellanåt pratar ganska mycket OCH ser på diverse TV program.
Tacka vet jag dagens teknik som gör detta möjligt (sen kanske det har lite att göra med annat oxå men just idag vill jag tacka tekniken)!
För 16 år sedan lyckades jag, till min mors lycka, med konststycket att föda en son på just Internationella kvinnodagen. Han är idag en lång, snygg, empatisk tjejtjusare (dock även en aning Don Juan . Tjejerna kommer till honom för att få råd och hjälp i de mest konstiga situationer och hälften av de vill nog helst bli flickvän till honom. Men jag är stolt över att ha fött just en son på den här dagen och han är min årliga hågkomst av den här dagen och hur viktig den är för alla oss kvinnor.
Så utan vidare firar vi den här dagen, alltid. Nu är jag lite nyfiken, hur firar alla andra den här dagen? Finns det något speciellt man kan eller bör göra? På min andra blogg Veckans middag har jag lagt upp en uppmaning kring just det här. Gå gärna in där och var med och kom med dina förslag på den typiska kvinnliga maträtten
Såhär står det på Wikipedia:
Den internationella kvinnodagen firas den 8 mars.
Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet firas också av FN och i många länder är det en nationell helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 vid den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.
I en del länder firas dagen genom att kvinnor får presenter och blommor och ett ”grattis på kvinnodagen” – en gest som dock många feminister reagerar mot då de knappast anser att det finns anledning att gratulera kvinnor på en dag som uppmärksammar ojämställdheten i samhället
Sitter utmattad vid köksbordet efter en lång dag. Ett stort gäng tonåringar har ätit makens pannkakor och diskuterat hur dagen har varit. De börjar prata jobb och jag känner att mina öron spetsas. Är något som får mig intresserad. Något som väcker min trötta hjärna. Äldsta sonens flickvän berättar hur hon äntligen har fått ett jobb. Ett hett efterlängtat jobb som både behövs och blir roligt. En av sönerna kontrar då och berättar att även han fått jobb, han är själv fortfarande lite paff över det hela men oerhört nöjd och även här lyser ögonen av lycka! Förhållandena och åldrarna är olika. Den ena 21 och den andra 15. Men båda är lika nöjda och belåtna och nog lite förvånade! Är det tur eller skicklighet frågar jag mig.
Lyssnade på Tendens i P1 när jag satt i bilen påväg hem idag (onsdag) och programmet handlade om ungdomar som försvinner ur systemet efter nian. De väljer att inte läsa vidare. Väljer att gå andra vägar. Men de pratar inte högt om det. Nu har man tillsatt en grupp som ska leta upp alla de här ungdomarna som ingen riktigt vet vad de gör. Jag kopplar ihop detta med mina ungdomars diskussion kring jobb och funderar då på hur gör de här ungdomarna. De som själva väljer att inte gå vidare i skolans värld. Som väljer att stå utanför det ”normala”. Hur går det för de? Får de jobb? Vilken slags jobb får de? Blir de nöjda och får de det stöd de behöver för att ha den styrka som krävs för att klara sig ute i den ”stora, stora” världen?
För det handlar inte bara om att man ”måste” och ”bör” plugga vidare efter nian. Den handlar också om allt annat. Är man tillräckligt vuxen för att klara sig i den värld vi lever i idag? Har de här ungdomarna vuxna som kan hjälpa de påvägen?
Nyfiken och intresserad men samtidigt lite skrämd av tankarna som väcks. Vad gör jag om någon av mina, som ännu inte börjat gymnasiet, väljer att inte läsa vidare. Min omedelbara intuition är att det finns inte, går inte. Men jag inser också vikten av att man som vuxen finns där för sina ungdomar, oavsett vilken väg de väljer att ta. Vi kan bara råda de till en viss del. Sen får man hoppas att de lyssnar. Och gör de inte det så har man åtminstone funnits där under tiden. Och vilken väg de än väljer kommer de alla att behöva jobb. För hur mycket eller lite ungdomar idag än väljer att utbilda sig så kommer de att hamna i en situation där de behöver jobba och tjäna pengar.
Läste häromdagen på Mediavärlden att det gjorts en undersökning i Amerika kring ungdomarnas användande av sociala medier. Visar sig att ungdomar mellan 12 och 17 verkligen gillar sociala medier men helst inte Twitter och bloggar. De föredrar facebook och youtube.
Med fyra tonåringar i åldrarna 13 – 19 så kan jag omedelbart skriva under kring detta. När jag kom hem översvallande och pratade om Twitter så tittade de frågande på mig. De hade faktiskt inte den blekaste aning om vad jag pratade om. Och de har inte varit speciellt intresserade av att veta mer heller. När det gäller bloggar så är det enbart den yngste, tjejen, som visare något intresse. Hon läser modebloggar och kan tänka sig att blogga framöver. Men killarna är oerhört ointresserade. Däremot spenderar de massvis med tid på just facebook och youtube.
Hade kanske inte behövs någon stor undersökning
Jag vl nt tala åm ngt såm du sägr r nytt. Jag vill inte tala om något som du säger är nytt.
Läser sms från barnen och vartannat mess förstår jag bara inte. Förkortningarna är många och även om de egentligen är ganska kloka, när man tänker efter, så är det svårt att förstå. Dagens ungdomar lever i en annan självklarhet än vad vi någonsin har gjort. De är inte rädda för något. De förändrar utifrån vad som passar dem, inte utifrån vad vi säger till dem! De ifrågasätter, men väntar inte på svar utan gör det som de anser vara den bästa lösningen. Och frågan är om inte den lösningen i många fall är ganska bra. För vad är det som säger att vi måste skriva på samma sätt som vi har gjort i årtioenden? Jag är övertygad om att språket ändå kommer att finnas kvar, i både skrift och tal, oavsett hur dagens ungdomar förändrar det. Oavsett hur de förkortar eller förlänger språket. De förändrar det för de anser att det behövs. Utan tanke på konsekvenserna. Det är ganska befriande! Med spänning och förväntan väntar jag på de kommande åren och den förändring som kommer att ske. För den är här, hur mycket eller lite vi än vill det! Håll tankarna öppna för denna förändring så misstänker jag att det blir en härlig värld som kommer att visa sig!
Men våra ungdomar, hur möter de medierna och reklamen? Hur funderar och fungerar de? Har de samma mönster som vi som är vuxna idag? Jag tror inte det. Det räcker med att jag tittar på mina tonåringar här hemma. Ser hur de beter sig. Ser att de i vissa fall är mer mottagliga men i andra totalt likgiltiga. Är de svårare att nå? Kanske. Men kanske inte. Om man gör rätt. Om man låter dem välja själva. Låter det konstigt? Jag tycker inte det.
Sätt en mobiltelefon i handen på en tonåring, oavsett märke, och han eller hon vet precis vad de ska göra och hur de ska hantera telefonen. Märket spelar ingen roll. Alla är samma. Men låt ungdomarna själva välja vad de ska fylla sin telefon med så har man en trogen kund. Som gärna betalar för sig.
Läs hela mitt inlägg på Du&Jobbet där jag gästbloggar denna veckan
