Jag vl nt tala åm ngt såm du sägr r nytt. Jag vill inte tala om något som du säger är nytt.
Läser sms från barnen och vartannat mess förstår jag bara inte. Förkortningarna är många och även om de egentligen är ganska kloka, när man tänker efter, så är det svårt att förstå. Dagens ungdomar lever i en annan självklarhet än vad vi någonsin har gjort. De är inte rädda för något. De förändrar utifrån vad som passar dem, inte utifrån vad vi säger till dem! De ifrågasätter, men väntar inte på svar utan gör det som de anser vara den bästa lösningen. Och frågan är om inte den lösningen i många fall är ganska bra. För vad är det som säger att vi måste skriva på samma sätt som vi har gjort i årtioenden? Jag är övertygad om att språket ändå kommer att finnas kvar, i både skrift och tal, oavsett hur dagens ungdomar förändrar det. Oavsett hur de förkortar eller förlänger språket. De förändrar det för de anser att det behövs. Utan tanke på konsekvenserna. Det är ganska befriande! Med spänning och förväntan väntar jag på de kommande åren och den förändring som kommer att ske. För den är här, hur mycket eller lite vi än vill det! Håll tankarna öppna för denna förändring så misstänker jag att det blir en härlig värld som kommer att visa sig!
