För ett tag sedan skrev jag om ett projektet Staffanstorps nya webb som jag varit involverad i. Min roll har främst varit att utbilda personalen och redaktörerna i det nya verktyget men också i hur de sociala medierna fungerar. Nu äntligen ligger sidan uppe och för den som är nyfiken på hur en kommun kan använda sig av wordpress och creative commons tycker jag absolut att du ska dig en titt på Staffanstorps sida
Ibland hamnar man i situationer som ger hjärnan en ny kick, ungefär som kroppen får vid ett tufft träningspass. En kick där hjärnan får ta emot nya inspirerande tankar och nya intryck. Så var det för mig i fredags. Sen ett tag tillbaka är jag inblandad i ett nytt projekt och nu skulle jag för första gången träffa de övriga i gruppen. Gruppen består av ett antal människor från olika företag/skolor i matvärlden, några kunde tyvärr inte komma men i fredags var det förutom mig bland annat personer från Smakplats, Smaka på Skåne och Göinge restaurangskola. Diskussionerna kring vårt projekt var intressanta, djupdykande och inspirerande. Helt enkelt en hjärnkick (kan man kalla det så?)….
Staffanstorps kommun leder väg för Sveriges alla kommuner ( och företag) genom att våga ta steget ut i verklighetens offentlighet. De vågar kommunicera med sina medborgare på alla de platser där medborgarna befinner sig. Jag hoppas att fler tar detta steget och öppnar upp för dialog. En dialog som kan och bör ske på den egna webbplatsen.
WordPress, sociala medier, öppenhet, tillgänglighet, finnas där för medborgarna, allt handlar om kommunikation och att kommunicera! Att kommunicera är en rättighet som vi människor tog fasta vid redan vid tidernas begynnelse. Det är den förmågan som har gjort att vi kommit så långt som vi gjort idag.
Den förste april (dock ej ett skämt) skrev Joakim Jardenberg såhär om Staffanstorps kommun:
Plötsligt händer det. Staffanstorp, skånsk kommun med 22000 innevånare, tar täten i att modernisera vårt offentliga Sverige. Visst har det gjorts många bra myndighetsprojekt tidigare, tex brukar jag hylla UDbloggen, Salem, Engelska skolan i Nacka och RAÄ – och på måndag släpps en grymt spännande sajt. Men på kommunernas webbplatser har det varit svårt och trögt. Men nu tror jag proppen går ur, och i första leden står Staffanstorp. Här verkar man ta helheten på allvar. Det är helt underbart.
Elin Johansson på Wilson Creative skrev den 1/4 såhär på Wilsonbloggen:
Staffanstorps kommun imponerar med sin nya hemsida!
Först och främst väljer de att basera den helt på open source-verktyget WordPress. Något som är ganska unik när de flesta andra kommunerna köper in dyra licenslösningar för miljoner.
Funktionerna på hemsidan är inte i sig unika men tillsammans känns det väldigt nytt och fräscht på en kommuns hemsida. Det finns alltid information om vem som skrivit artikeln, när den skrevs och de bjuder in till dialog med en tydlig kommenteringsmöjlighet på allt. Dessutom är sidan lättnavigerad och snyggt designad.
Idag på morgonen öppnar jag dagens Sydsvenskan och läser deras artikel där de intervjuat Ingela Richardson och Johan Edlund, båda underbara personer som jag haft mycket kontakt med under projektets gång. Såhär skriver Sydsvenskan i sin inledning:
Tillgängligare, billigare och snyggare. Staffanstorps nya hemsida bryter ny mark i webbvärlden.
– Hemsidan är gjord utifrån ledordet tillgänglighet. Vi ville göra en sida som är så flexibel för användaren som möjligt, säger Johan Edlund som är webbutvecklare och designer och som ligger bakom mycket av utformningen av den nya hemsidan.
Det ska bli fantastiskt roligt att följa fortsättningen av denna utveckling och framför allt hur alla oerhört duktiga redaktörer inom Staffanstorps kommun kommer att jobba vidare med projektet.
Medan jag skriver detta läser jag ett inlägg på twitter från @magnusang där han skriver: På TV: om dagisfröknar som twittrar om vad barnen gör och är förgyller föräldrarnas dag. #TV4 #innovativt
Hittade sen länken till inslaget på Nyhetskanalen.
Snacka om att använda sig av tekniken och att kommunicera. Jag blir glad ända in i själen!
Häller upp ett glas vin och skålar för mig själv och alla de 80 personer jag den senaste månaden träffat på. Tack för allt ni lärt mig och tack för det tålamod ni haft med allt det nya som jag lärt ut till er och försökt få er att förstå på bästa, enkla sätt.
Under en månad har jag lärt ut de övergripande tankarna kring de sociala medierna och hur man bör tänka kring en ny webbplats tillsammans med wordpress som verktyg. Det har varit intressant, tufft, lärorikt och fantastiskt roligt! Grupperna bestod av 10 personer per grupp som jag träffade vid två tillfällen, en halvdag i taget.
Under den här månaden har jag lärt mig mycket om människor och hur vi fungerar och tänker, jag har även lärt mig ännu mer om hur det är att vara utbildare.
Jag böjer ödmjukt mitt huvud för att jag fick vara den som fick vara med om just detta projekt!
Tänk att få vara 14 år och börja en vecka i skolan med uppgiften att under skoltid läsa ut en bok som en lärare sätter i handen på en. Mer eller mindre alla andra lektioner är inställda under den här perioden och uppgiften ligger i att läsa ut boken, på ett eller annat sätt, med hjälp eller utan. På det sätt som passar dig som elev. När veckan är slut och boken utläst, samlas gruppen/klassen för en diskussion kring vad i boken som betydde något för dig personligen. Beroende på hur den diskussion utvecklas, utvecklas också det projekt som eleverna de närmaste veckorna ska jobba med. Så många ämnen som möjligt blandas in och temat genomsyrar all skoltid.
Låter det som ett drömscenario? Eller som en skräckfilm? För mig låter det som ett drömscenario och en möjlighet. En möjlighet för diskussioner, tolkningar, lärdomar och faktagranskningar. För mig låter det som att det är det ultimata sättet att lära sig på ett äkta sätt hur kungarna har dött eller vilken huvudstaden i Holland är. Eller hur kvinnan sörjer sin mamma eller sonen älskar sin bäste vän. Allt från känslomässiga reaktioner till korrekta fakta kan infinna sig i den här sortens lektioner.
Men detta är ingen dröm utan detta är verklighet. För vissa. Detta sätt att arbeta på kallas tematiserad inlärning och den skola som min dotter går på (Vittra) kommer att börja arbeta efter denna modell nu under hösten. De har inlett ett samarbete med Jan Nilsson, malmö högskola, som även är författaren till boken Tematisk undervisning. Det ska bli oerhört intressant att följa hur skolan kommer att arbeta med detta och vilken respons ungdomarna kommer att ge det hela. Det kräver en hel del engagemang från pedagogerna och en hel del arbete från eleverna. Men om de tar sig igenom detta tillsammans är åtminstone jag övertygad om att det är dessa elever som kommer att komma ut på andra sidan med kunskaper som de minns resten av livet. För om man på riktigt diskuterat något utifrån något som är intressant för en själv glömmer man inte det i första taget!
Själv har jag sen många år tillbaka glömt årtalen, huvudstäderna och andra fakta som man skulle ”lära” sig. Det innebär inte att jag är mindre allmänbildad eller mindre smart än andra. Det innebär dock att inlärningsprocesserna inte var tillräckligt intressanta för att jag skulle lägga detta på minnet. Däremot glömmer jag aldrig det min svensklärare sa till mig eller skrev i kanten på alla mina försök till noveller och andra skrivna saker. Vi diskuterade ofta varför jag skrev samma fel om och om igen och vi diskuterade ofta hur jag skulle gå tillväga. Jag erkänner att jag fortfarande gör samma fel på vissa saker men jag vet åtminstone att det är fel och väljer att ignorera det hela. Poängen med detta är att jag minns därför att vi diskuterade. Jag minns därför att hon var intresserad av vad jag hade att säga. Tänk om alla lärare i alla ämnen visat samma intresse!
Jag ser fram emot att se vad denna inlärningsprocess innebär för min dotter och jag är oerhört nyfiken på hur det kommer att påverka hennes framtida kunskaper!
(är dock beredd på att hon inte kommer att se fördelarna, nu. För vilken 14 åring gör det… men jag ska inte glömma att fråga henne om 10 – 15 år)
Sitter utmattad vid köksbordet efter en lång dag. Ett stort gäng tonåringar har ätit makens pannkakor och diskuterat hur dagen har varit. De börjar prata jobb och jag känner att mina öron spetsas. Är något som får mig intresserad. Något som väcker min trötta hjärna. Äldsta sonens flickvän berättar hur hon äntligen har fått ett jobb. Ett hett efterlängtat jobb som både behövs och blir roligt. En av sönerna kontrar då och berättar att även han fått jobb, han är själv fortfarande lite paff över det hela men oerhört nöjd och även här lyser ögonen av lycka! Förhållandena och åldrarna är olika. Den ena 21 och den andra 15. Men båda är lika nöjda och belåtna och nog lite förvånade! Är det tur eller skicklighet frågar jag mig.
Lyssnade på Tendens i P1 när jag satt i bilen påväg hem idag (onsdag) och programmet handlade om ungdomar som försvinner ur systemet efter nian. De väljer att inte läsa vidare. Väljer att gå andra vägar. Men de pratar inte högt om det. Nu har man tillsatt en grupp som ska leta upp alla de här ungdomarna som ingen riktigt vet vad de gör. Jag kopplar ihop detta med mina ungdomars diskussion kring jobb och funderar då på hur gör de här ungdomarna. De som själva väljer att inte gå vidare i skolans värld. Som väljer att stå utanför det ”normala”. Hur går det för de? Får de jobb? Vilken slags jobb får de? Blir de nöjda och får de det stöd de behöver för att ha den styrka som krävs för att klara sig ute i den ”stora, stora” världen?
För det handlar inte bara om att man ”måste” och ”bör” plugga vidare efter nian. Den handlar också om allt annat. Är man tillräckligt vuxen för att klara sig i den värld vi lever i idag? Har de här ungdomarna vuxna som kan hjälpa de påvägen?
Nyfiken och intresserad men samtidigt lite skrämd av tankarna som väcks. Vad gör jag om någon av mina, som ännu inte börjat gymnasiet, väljer att inte läsa vidare. Min omedelbara intuition är att det finns inte, går inte. Men jag inser också vikten av att man som vuxen finns där för sina ungdomar, oavsett vilken väg de väljer att ta. Vi kan bara råda de till en viss del. Sen får man hoppas att de lyssnar. Och gör de inte det så har man åtminstone funnits där under tiden. Och vilken väg de än väljer kommer de alla att behöva jobb. För hur mycket eller lite ungdomar idag än väljer att utbilda sig så kommer de att hamna i en situation där de behöver jobba och tjäna pengar.
Att skriva, det är roligt! Så enkelt är det. Dock är det inte alltid lika roligt att lyckas få allting rätt i skrivandets konst! En sida som kan vara till hjälp, som jag själv precis upptäckt är Backendmedia. Här hittar man hjälp för t ex en så enkel sak som ska man skriva de, dem eller dom?
Själv ska jag ge mig i kast med att skriva några pressreleaser såhär en söndag eftermiddag, maken är på kontoret, dotter med kompisar ser värsta skräckisen och utomhus blåser det orkan!
Ha en fortsatt bra söndag!
Nu börjar mitt skrivbord digna av roliga, intressanta och kraftfulla inbjudningar. Det är till seminarier, konferenser, frukostmöten, lunchmöten, mässor och mingel. Jag skulle vilja gå på ALLT!! MEN det går bara inte… nu måste jag välja och jag måste välja snart. hmm… hur väljer man då? Får börja med att krasst titta på innehållet och se vad som är intressant för just mig och mitt företagande. Sen får jag se på prisbilden och var i vårt avlånga land som det hela utspelar sig. Slutligen får jag titta på när det hela är och om något är dubbelt. Blir en del att tänka på 
Det finns fortfarande möjlighet att anmäla sig till kursen i Mediaval! Gå in under kurser och läs mer.
Hur ställer ni er till de sociala medierna? Vad innebär det för dig?
Idag vet de flesta nog vad ett socialt media är eller åtminstone vet man när man börjar prata om bloggar och facebook.
Själv har jag förutom denna hemsida/blogg även två anonyma bloggar. Sen är jag även med på facebook, linkedin, twitter och några andra mindre kända ställen. Men under sommaren har jag funderat mycket på hur jag ska förhålla mig till denna sociala djungel och all den tid den vill ta i anspråk av mig. Jag vill ju vara med, vill få kontakt men samtidigt har jag inte riktigt tid.
Så nu har jag fattat beslutet att jag enbart ska använda mig av de här ställena som arbetsrelaterade ställen. Alltså inget privat skrivande utan helt och hållet relaterat till mitt yrke och möjligheten att få in nya kunder eller folk till mina utbildningar. Det privata kommer jag att fortsätta hålla till mina anonyma bloggar där jag kan välja hur mycket tid jag vill lägga.
Är detta rätt eller fel? För mig känns det just nu helt rätt då jag vill fokusera mycket av min tid på arbetet och utveckla mitt företagande. Hur gör ni? Hur funderar ni? Kom gärna med tankar och funderingar för en vidare diskussion kring detta ämne…
